Teater. Teater. Teater.

En hel eftermiddag och kväll med teater. Imponerande unga skådespelare och regissörer. Ljus, smink och kostym står de för själva. Lågbudget förstås. Myrorna är hovleverantör av rekvisita och kläder. Ett och annat föremål från privata samlingar också. Kan känna igen dotterns fåtölj. Unga människor som brinner för konsten. Somliga med oerhörd och oförstörd talang. En del hade bara tänkt ta time-out ett tag, men om de fortsatte med de prestigefyllda studierna de höll på med  för att bli något i livet, kanske världen komer att gå miste om en begåvning. Andra brinner och brinner och har målet klart för sig. Men de finns de som inte vet vad de vill och upptäcker lite förvånat, att de har en förmåga att ge känslan ett uttryck i teatern. Det är bara att önska dem alla lycka till på sin resa att utforska livet och söka sin egen väg.

Folkhögskolan har teaterhelg. Inte nog med det, de har återföreningshelg för gamla elever från förr. Inte nog med det, teaterpedagogeleverna och teatereleverna har en egen återföreningshelg också. Jag hälsar på dottern och ska se teater hela helgen. Men jag kan inte bo på internatet som vanligt för där är det fullt av unga män och kvinnor som sover på madrasser på golvet överallt. Iställlet har jag fått ta in på skolans kursgård och bor därför vuxet och ståndmässigt nästan som på hotell. I morgon har jag ska hålla mig undan från internatet och festlokalen på skolan. Det har jag lovat dottern. Det uppskattas inte att ha med sig sin mamma på sådan fester. Annars går det bra. På söndag kväll när allt är över, kan jag flytta in hos henne på internatet och sova den sista natten. 

Själv hade jag inte ens velat ha mamma på internatet när jag var i hennes ålder och bodde på internat.

X2000 rusade fram genom Sverige. Utanför tågfönstren var åkrarna gröna och träden utslagna. I Världens Ände är det fortfarande mycket tidig vår.

Det är en konstig känsla att kliva av tåget efter en timme och upptäcka att när det blåser så är vinden inte kall, utan ljummen. Det är som att komma till ett annat land. Inga isvindar. Varmt i solen och varmt i luften. Samtidigt. Det är märkligt att se björkblad som är normalstora. I Byn har de inte ens kommit fram. Sverige är ett konstigt land.

Huvudstaden är sig lik.

Ingenstans i city hittar man billiga luncher. Folk tigger på gatorna och andra pratar i sina mobiltelefoner för sig själva hela tiden.

Det är ett konstigt land vi lever i.

Solen sken och jag lämnade min prasselkappa i förvaringsboxen på Centralen.

Resan till båten gick utan anmärkningar. Inga lamm på vägen den här gången. Vi var till och med i tid. En sömning pendlarkamrat till maken satt och sov i baksätet.

På båten frukosterade jag med vännen och släktforskaren K som var på tjänsterresa. Vi hann avhandla samtalsämnen som mättat och omättat fett och bruket av palmolja i i en mängd livsmedel  samt det nya sophämtningssystemet i Världens Ände, där soporna ska vägas som  man  sedan får betala därefter, sådär på morgonkvisten. Sedan blev vi så trötta att vi var tvungna att gå och sätta oss i våra stolar och sova. Eftersom han var på tjänsteresa fick han sova i en lyxfåtölj i främre salong medan jag fick nöja mig med en stol därbak i aktern.

Jag sov gott.

Nu har jag packat min väska. Imorgon blir det uppstigning 4.30 sharp. Jag reser med båten. Det är terror.

I förrgår trodde vi att vår tv hade gjort sitt. Vi räknade ut att den köptes omkring -93, -94, så det borde vara dags för tv:n att gå sönder. Det blev bara svart helt plötsligt när maken zappade runt lite. Bara en smal kant av ljus högst upp. Eftersom vi har upplevt en tv-brand en gång i tiden, då bilden plötsligt bara krympte ihop innan det blev svart, drog jag för säkerhets skull ur elsladden. Så blev det ingen tv alls på första maj.

Nu råkas vi ha ett stort antal möbler utplacerade här och var hos folk i Byn, ja till och med i Ankdammen, i brist på varm förrådsplats. Ja, och inte får de plats hos oss härinne heller. Så som av en händelse råkar vi därför ha en tv inne hos en granne. Igår när maken skulle gå in till grannen och förvarna att vi nog behövde tv:n, uppstod tanken att det ändå kanske är ett tekniskt problem. Jodå, den gamla stenåldersmässiga VHS-videon fungerade. Bilden var glasklar och helt intakt i tv-rutan. Inget bildrör som gått åt pipan. Alltså var det något tekniskt. Då ringde vi till den andra grannen, Allkonstnären, tillika bohem och elektriker.

- Det är fel på boxen, sa Allkonstnären. Jag tar min box med mig och kommer in.

I Världens Ände var vi först i Sverige med digitalboxar. Det är klart att våra kommunalpolitiker kände sig utvalda när vi fick vara försökskaniner för digitalboxarnas införande i riket. Men medborgarna och tv-firmorna som utförde antennarbete höll på att bli galna. Ingen begrep något och inget fungerade. När man väl fick en tv med box att ta emot signalerna vågade ingen röra den, för då kunde man aldrig veta om det gick att se på tv igen.

Nåväl. Allkonstnären kom hit och prövade sin box i vår tv och simsalabim: Det gick alldeles utmärkt. Tv:n var alls inte gammal och grå och hade gjort sitt.

-Ska en box bara hålla i 1½ år? undrade jag, det skulle inte förvåna mig om det är uträknat så.

Allkonstnären anslöt vår egen box igen och jag tryckte på fjärrkontrollen. Tv:n fungerade. Error i boxen som krävde omstart, alltså. Man blir trött på alla dessa apparater. Allkonstnären bad oss att sprida ryktet om hans oerhörda tekniska begåvning

Det stårinte mycket av intresse i tidningarna nu för tiden.

Möjligen kan jag notera att Fredrik är skeptisk mot de föreslagna storregionerna som Sverige ska delas in i framtiden. Det säger han på ett besök i verkligheten, närmare bestämt på ett studiebesök på ett daghem och ett äldreboende i Småland. Tänk att Fredrik och jag skulle ha samma uppfattning. Det hade jag aldrig trott.

Journalisten undrade om det inte skulle bli problem nu i Alliansen när han inte delade den allmänna uppfattningen i denna fråga. - Jag måste få tycka vad jag tycker, svarade Fredrik.