Den som undrar vad en Tant i Världens Ände har för sig nu för tiden kan alltid titta på Bilddagboken. Länk finns till höger på sidan.

Jag har tänkt på Klas, katten alltså.

Idag är det ett år sedan han dog i mina armar.

Det har blivit mörkare om kvällarna nu.

Vi har överlevt Medeltiden.

Nu ska vi bara överleva Folkdansfestivalen.

Sedan blir det

lugnt

skönt och tyst.

Nejdå.

Jag har inte försvunnit från jordens yta.

Jag har inte heller utplånats ute i cyberrymden.

Jag har haft sommargäster.

Jag har läst deckare.

Jag har arbetat i trädgården.

Och 

En hårddiskkrasch på pc:n

Fel på internetlinan.

Spöken i accesspunkten.

Felinställningar i macdatorerna. 

Säg det problem som jag inte stött på.

Fortfarande är inget riktigt som det ska. 

Det är som att sitta på en öde ö i universum.

Men bara nästan.

Man kan leva på en öde ö även utan kontakt med yttervärlden.

Det går, även om man inte tror det.

Mitt i sommaren är datorkvinnan jag brukar anlita, hysteriskt upptagen.

Det är nästan synd om henne, för hon hinner inte.

Fast hon vill. 

Av någon mystisk anledning har jag just plötsligt och oförklarligt tillträde på Internet med den gamla G4:an efter en månads frånvaro, idag. 

Gud vete när jag får access nästa gång! 

Jag undrar om jag törs stänga av datorn igen?