På väg till bageriet såg jag Syfröken och Äldste Sonen sitta utanför huset i trädgårdsmöblerna. Vi hejade och så klev jag in i trädgården för en pratstund. När jag skulle sätta mig på cykeln igen följde Syfröken mig till brevlådorna för att hämta dagens post. Medan vi stod där körde en vinröd stadjeep förbi. Sedan bevittnade vi hur bilen körde på ett djur. Bilen fortsatte. Den bromsade inte ens in. Än mindre stannade.

- Han körde på ett djur, sa Syfröken, det ser ut som en mink.

Djuret rörde sig konstigt och jag är för närsynt för att se. Men den rörde sig som en mink.

- Det var väl inte en katt? fortsatte hon.

-Jag cyklar bort och kollar, sa jag.

Syfröken bad att få slippa se och stannade kvar en bit bort.

Jag cyklade iväg till djuret. På vägen ligger en liten honkatt med krossat huvud i en pöl av blod. Ögonen var på väg ut ur sina hålor. Pälsen var blodig. Jag hade träffat den lilla honkatten en gång tidigare. Det var en väldigt rar och trevlig liten katt. Men jag har ingen aning vems katt det var.

Katten låg ju på vägen. Där kunde den inte ligga. Så jag lyfte in den och la den i gräset i dikeskanten och klappade den och sa till den att det var ledsamt att hon skulle få sluta livet  på det här sättet. Den lilla katten var id-märkt. Jag antecknade id-numret och cyklade tillbaka till Syfröken. Vi ringde polisen som vidarebefordrade oss till Svenska Kennelklubben som har hand om id-registret för katter och hundar. Jodå, det stämde; en sköldpaddsfärgad honkatt vid namn Rizzla från Byn och ägaren var en mer avlägsen granne till Syfröken.

Silversmeden och hans familj är en familjemedlem mindre nu. De är ledsna och arga. Jag bad honom skona de som är känsliga i familjen eftersom Rizzla var så skadad.  Faktum är att när man kör på en katt så känns det i bilen. Det hörs och det känns. Det vet jag för jag har suttit med i bilen när Maken kört på katter. Sådant händer. Det går fort ibland. Det är inget man gör för att man vill det. Men man undrar hur det kommer sig att den som kör en bil inte stannar, bromsar in, saktar in eller på något sätt reagerar om man kört på något. För märker, det gör man. Även om man inte kan hjälpa att man kört på en katt, en räv, en kanin, en igelkott eller vad som helst, borde man ha mod nog att stanna och flytta djuret ur vägen.

Visar det sig dessutom vara ett husdjur är det på sin plats att försöka kontakta ägaren också. Det är inte något omöjligt. Inte heller för mycket begärt.

Silversmeden och hans familj hade nog velat det i allfall.

 

Per

2 juli 2007 21:55

Ja, ju äldre jag blir, desto mer går det upp för mig hur det är egentligen; Allt för många människor är vidriga arslen. Det är goda människor som utgör undantagen i en ohygglig värd.

 

Lena Petersson

2 juli 2007 23:41

Jag vet också hur det känns att köra på sådär, det blir panik, kan tänka mig att om det är en ensam förare utan medpassagerare som säger att man måste stanna och titta efter hur det gick, så kan paniken ta överhand och driften att fortsätta bli för stark. Såvida inte chocken gör att man tvärbromsar och knappt förmår fortsätta färden istället. Man reagerar så olika i sådana situationer.

http://blogg.passagen.se/ladyblac

 

Fru Fundersam

3 juli 2007 00:02

Man undrar hur den person är funtad som så okänsligt bara far vidare ...
Men å andra sidan händer det ju hela tiden så många märkliga saker som människor gör. Stackars katt och stackars familj. Och skönt att det kom en Tant Tagg förbi och tog hand om den lilla kattstackarn.

http://frufundersam.bloggagratis.se

 

maria

3 juli 2007 08:15

Så hemskt!!!

Man tycker ju att den som körde kunde ha tagit hand om vad den ställde till med själv... Blir alltid lika ledsen och upprörd av sånt här! Kanske för att man har två katter själv som är ute på sina vandringsstråk i mellan åt och man vill ju veta om något händer dem...

http://gnallspikarochlivsflanorer.bloggagratis.se

 

Tvärilsken Filifjonka

3 juli 2007 11:27

Det var det värsta Filifjonkan vill slåss just nu..ungefär,Om du som körde på den lille katten mot alla odds läser denna blogg just nu så må du ramla nedför trappan och bryta båda benen önskar och ber jag om. Det förtjänar du. Hur kan man göra så? Inte ens stanna. Vad har du för syn på liv överhuvudtaget din orm. Till tant Tagg säger jag sådan tur att ni såg detta ni skulle tagit bilnr och anmält ormen.Men snällt och bra gjort av er att ta reda på det hela. Så tråkigt när sådant inträffar,

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu firar vi jul igen, precis som alla andra år. Anders slaskade och jul braskar således i Världens Ände. Året rullar på. Snart är det slut och ett nytt kommer om en vecka.   På Tant Taggs biddlagbok finns vi alla, precis som i Kalle Anka på TV   Me...

  För den som vill veta vad en tant har för sig, rekomenderar jag att besöka Tant Taggs bilddagbok.   Kommentera gärna i bilddagboken! Du behöver inte vara inloggad för en kommentar. Somliga tycker att det är svårt att navigera och handskas med bildd...

  Rösta gärna i omröstningen!

  Jag tänker inte lägga ner bloggen. Men jag har skrivit den i snart två år. Hur uppskattad den än må vara, är det svårt att hålla stilen.   Därför blir det SÄNDNINGSUPPEHÅLL ett tag framöver.   Jag tänker återkomma. Men då ska bloggen ha en annan i...

  Allt upprepar sig. På ett mer eller mindre återkommande sätt. Allt går i cykler, liksom.   Politikerna i Världen Ände fattar återigen samma korkade beslut. Regeringen säger samma saker varje dag. Världspolitiken upprepar sig. Orättvisorna upprepar...