Min vän Tidningsmannen skriver i en kommentar till mina tankar under gårdagen, apropå profeten Muhammed som rondellhund och yttrandefriheten:

Finns det ett oavvisligt allmänintresse av att publicera frågar jag mig så som varande redaktör. Svaret är nej. Man måste ta hänsyn till att publiceringen kränker en stor grupp människor. Finns det något i denna publicering som väger tyngre än detta? Naturligtvis inte. Det skulle det ha gjort för att publiceringen skulle vara rimlig.

Så väger man all publicering, för och emot.

Att Vilks gör Muhammedhundar är ok. Det är hans rättighet som fri konstnär.

Att landsortstidningen publicerade var inte ok. Det finns inget i dessa bilder som är oavvisligt allmänintresse.

Ja, så enkelt kan man också uttrycka det.

Jag och Tidningsmannen är rättså överens. Hans sätt att resonera är ju ett sätt att  använda en etisk värdegrund på ett praktiskt vis i en tidningsmans vardag. Etik före yttrandefrihet så att säga. Det handlar alltså inte om munkavle. Det handlar om hur man bemöter sin nästa.

Ja, Lars Vilks har en konstnärlig frihet. Han kan teckna Drottningen och Reinfeldt som två kopulerande rondellhundar om han vill. Precis som han har gjort profeten Muhamed som rondellhund. I princip är det så.

Om det nu hade räckt med det. För det var inte att visa sin konstnärliga frihet Lars Vilks gjorde Muhammed.Hans avsikt var att pröva en gräns genom en provokation för provokationens egen skull.Det hörde jag honom själv säga i Aktuellt förra veckan.

En fri konstnär har sin rätt till sin konstnärliga frihet, det är vi överens om. Men behöver  Konsten bestå av själva företeelsen Provokation? Jag skrev igår att själva publiceringen i Nerikes Allehanda  var en performance, eller ska man säga en installation, i sig. För att förtydliga mig, vill jag påstå att det inte var själva teckningen av profeten Muhammed som var konstverket, utan publiceringen i Nerikes Allehanda.

På något vis kan jag då se den konstnärliga friheten i lika stort gungfly som yttrandefriheten. Ett etisk ställningstagande skulle inte skada en konstnärs arbete i vardagen, lika lite som en tidningsredaktions.