Lena Petersson

7 september 2007 14:22

Klart att man kan vara en katt.

Lena Petersson

7 september 2007 18:05

Tror att jag skrev kattdikten innan jag läste att du saknade katten =)

Per

7 september 2007 20:46

Snatte har en särskild plats i mitt hjärta.

Maine

8 september 2007 17:26

Inte ska du väl behöva leva utan katt! Ta hand om en övergiven kisse, vet´ja, det finns det ju många av. Då gör du en välgärning samtidigt som du får din tillfredsställelse att ha en katt i huset.

Tant Tagg

8 september 2007 17:42

Kära Maine, vem du än är!
Ja, kissar utan hem finns det gott om. Katt hemmet här i Världens Ände annonserar varje vecka och ber oss utan katt att ta hand om en som behöver oss. Ja, så skulle jag ha gjort om det inte var så att en kisse på glid skulle få det svårt att slå sig in här hos de elaka Granntanterna, Underhuggaren som nu fått ta över rollen som områdets Kung och alla de otäcka Främmande Katterna som kommer och försöker ta över. Det vill jag inte utsätta en vilsen vuxen kisse från Katthemmet för. Det vore inte rätt. Den har haft det svårt nog redan innan.
Klas, katten alltså, som var den siste av våra katter och som jag nu sörjer så väldigt, var en abdikerad Kung. Han fick hålla till godo med den yngste i kvarteret, Singoalla.
Men utan katt ska jag inte vara, även om man kan tro det. I början av oktober kommer en kattunge. Han kommer att bli van från början vad det är som gäller här i grannskapet. som yngst och oerfarnast kommer han förvisso att få den lägsta rangen, men han kommer inte att fara illa av det. Han vet inte om något annat. Han kommer att växa upp med det och ska lära sig katternas sätt och tänka, så är det i kattvärlden, inget konstigt med det.
Tack för det goda och välmenande rådet!
Det är en mycket bra gärning att upplåta sitt hem för en kisse utan ett hem!