Idag har jag varit på födelsedagskalas.

Födelsedagsbarnet fyllde 100 år.

Det är sannerligen inte ofta man får vara med om sådant!

Det var Museet här i Världens Ändes norra utposter som firade att det var 100 år sedan skolläraren i socknen började intressera sig för hur man levde förr och började samla allt från folkliga historier till hus. Han kunde väl egentligen, 1907, inte ana vilken tjänst han gjorde framtiden, som såg till att vi fick chansen att ta del av vår egen historia idag. Skolläraren hade antagligen inte ens i sin vildaste fantasi  kunnat gissa sig till hur världen samhället skulle se ut 100 år senare. Faktum är att Museet är Sveriges tredje största friluftsmuseum. Det hade nog skolläraren heller inte kunnat ana, när han tog sig ann sin självpåtagna uppgift att värna om hembygden.

Med anledning av detta hurrar jag för 100-åringen:

Hoj Hoj Hoj Huraaaaaaaaaaaa!