I morse anlände 10 kubikmeter jord.

Tippat på plats i de två planteringarna.

Jag har spritt ut jorden i den minsta planteringen medelst skyffel.

Nu behöver jag ett spa och en massör

Många av oss sa att vi måste vara rädda om jorden redan för över 30 år sedan. Inte kunde vi väl ens föreställa oss då, att en avdankad amerikansk vicepresident skulle få Nobelpriset för att han säger samma sak 30 år senare.

Många av oss var unga för 30 år sedan.

När vi sa att vi måste hushålla med jordens naturtillgångar skrattade många åt oss.

Eller slog dövörat till.

Eller trodde inte på oss.

Men nu är vi där.

Snabbare än vi anat.

Nu är pratet om hotet mot miljön och ja, hela vår existens, på var mans och kvinnas läppar.

Nu ska vi alla tänka på miljön.

Det finns inte en kommun i riket som inte har en miljöpolicy.

Regering och riksdag värnar om miljön

Alliansen som styr Sverige nu, vill använda sin makt att leda oss in i något där man t.ex använder skatter som styrmedel för att få en bättre miljö.

Etanol är ett typexempel.

Näringsminister och miljöministern har hakat sig fast i etanolen.

Här ser vi om vårt hus.

Att vi släpper ut mindre koldioxid i Sverige gör oss inte till bättre miljövänner, om vi gör det på andra länders bekostnad.

Eller?

Maud Olofsson talar sig varm för etanolen.

Men andra har en annan uppfattning.

Nu är det inte fem i tolv längre. Det är en minut i.

Vi står redan med skägget i brevlådan.

Maud Olovsson och Andreas Carlgren också.

Vi har inga andra val än välja det minst onda.

Det är inte etanol. Det är en återvändsgränd. Globalt sett.

Vad vi måste göra, medan vi ställer om till andra drivmedel är att tänka på att åka mindre bil?

Vi måste tänka på att välja driftsnåla moderna bilar med moderna motorer.

Samåka.

Vara lite smarta när vi ska använda bilen och inte köra onödiga sträckor för ingenting.

Cykla och åka kollektivt.

Inga nyheter precis.

Det är den gamla vanliga visan.