Lena Petersson

10 april 2007 21:23

Vi får hoppas att det sker en förändring.

maria

11 april 2007 08:27

Hej Tant Tagg!

Jag har följt dina rektioner om hemlösa kvinnor.

Jag har arbetat med missbrukande, dubbeldiagnoser, både män och kvinnor, mest män men då också i tvångsvård. Faktum är att visst jag förstår din deperation och upprördhet över dessa hemlösa kvinnor och som ofta har en psykisk störning samt ett missbruksproblem. Det som är det svåra med kvinnor är att man fokuserar på en sak i taget med kvinnor, antingen att de är våldsutsatta eller att de har ett missbruk eller att de är hemlösa eller har ett psykiskt funktionshinder.

Jag vill mena av yrkeserfarenhet att det oftast startar med en psykisk störning/svårighet som i sin tur ger ett missbruk i självmedicinerande syfte och när man väl kommit dit så har man tappat förmågan att sköta en lägenhet och ekonomi. Felet är sedan att all stöd och hjälp dessa kvinnor kan få bygger på socialtjänstlagen och kräver denna kvinnas ansökan och frivillighet.

Det finnas ett par tvångslagar man kan ta till men det är så svårt att få igenom dem. Om en kvinna är så psykiskt funktionshindrad och missbrukar så att jag som kommuntjänsteman, f-låt kvinna, ser det så kan jag ansöka om lvm (lagen om tvångsomhändertagande av missbrukare) eller få kvinnan till psyk och försöka få en psykiatriker att skriva ett vårdintyg på kvinnan vilket ger en möjlighet att under tvång vårda, avgifta samt starta medicinsk behandling, att upprätta nätverk osv. Här kommer ett stort problem och det är att det är oerhört svårt att få ett vårdintyg... Kvinnan behöver bara försöka uppträda redigt i ca 10 minuter vilket de flesta klarar av och bedömningen blir då att ett vårdintyg inte är berättigat.

Förstår du hur jag menar, vi som arbetar med detta, vi slår oss blodiga hela tiden och kan inte göra mer än att i bästa fall upprätthålla den konstgjorda andningen och i värsta fall lida i tysthet, skänka ett varmt leende och en kram. Man känner sig ganska maktlös...

Fi lifjonkan tittar in

11 april 2007 10:51

Ja vet de jag håller med dig precis måste ju gälla ALLA. De kan ju inte vara undantagna det är diskriminering på hög nivå kan man lugnt säga om det tas om hand om alla andra men inte dem...morr...

maria

11 april 2007 13:12

Hej Tant Tagg!

Fyrabarnsmamman bjöd in mig på ett länktåg, jag vet knappt vad det är och jag har verkligen ansträngt mig i detta, det har jag. Men det har inte gått riktigt som det skulle ändå... Hur som helst så skulle jag lägga till tre egna favoritbloggar och då valde jag bland annat din efter som det är en blogg jag besöker dagligen. Så nu vet du det och min länktågssida ligger ute.

Tant Tagg

11 april 2007 20:05

Hej Maria!
Jag blir glad att läsa att du läser min blogg dagligen och att du uppskattar den!

Tant Tagg

11 april 2007 20:25

Maria!
Jodå, jag förstår hur du menar. Ni som är professionella inom det här området har en svår uppgift. De flesta försöker göra så gott de kan utifrån en omöjlig uppgift, det är jag medveten om. Det är inte de professionellas insatser och arbete jag reagerar på, även om det finns människor inom olika yrkeskårer som tycks vara rädda för missbrukare och psykiskt sjuka. Det är samhällets och medborgarnas attityd till kvinnor som inte faller inom normen. Bostadslösa kvinnor är lägst på skalan bland de svagaste grupperna och ingen vill ta ordet i sin mun i samhällsmaskineriet. Det är det som är otäckt. Det är en politiskt fråga. Jag läste din presentation på din blogg och ser att du just arbetar med människor med psykiska funktionshinder. Själv arbetar jag inom autismområdet. Det är också en svag grupp utan politiska företrädare. I mitt arbete har jag träffat en bostadslös kvinna med Asperger Syndrom. Jag vet vad du menar med att stånga sig blodig. Tack för dina intressanta synpunkter på mitt inlägg.