Idag har fotvandrarna, maken och vännen och släktforskaren K, med projektet "Gå runt Världens Ände" gått en ny delsträcka igen. Eftersom jag hade cycklat i motvind så in i baljan många gånger i veckan som gått, ville jag inte gå med. Jag lovade laga middag. Under tiden planterade jag penseér. När de kom tillbaka var de förgrymmade över att inte fått gå de första kilometrarna. De hade bllivit stoppade av militären! Här skulle det minsann bli skjutövning av. De skulle skjuta skarpt t.o.m Herrarna hade svårt att acceptera faktum. Militärmännen var benhårda och upplyste om skyltining och annonsering i lokaltidningarna. Det hade förstås inte herrarna sett. Nu för tiden när man inte ser skymten av en kammoflagemålad valp eller en kammoflagegrön yngling med hjälm i Världens Ände, och militärmakten har lämnat oss ensamma att försvara oss mot fienden, är skjutövningar något som man har glömt bort att de existerar, än mindre att man ska kolla skjutvarningarna i  tidningarna. Ja, herrarna hade ju inget val, än att börja gå några kilometer längre fram. Militärerna gick inte att övertalas, den här gången.

Så efter maten, senare på eftermiddagen, körde de tillbaka, nu i sällskap av mig, och gick de kilometrar som fattades. Det var ju bra, så de gick sträckan som fattades på samma dag . Projektet måste gemomföras helt korrekt och kronologiskt. I allafall så kronologiskt det går. Så det så.

Det var vackert längs stranden, ska tilläggas. Konstigt nog inte kallt. Havet som alltid gör stranden kall på våren.

Klas, katten alltså har sovit sedan i går kväll. Han vaknade till för en stund sedan, då maken och jag bänkade oss framför tv:n. Han har bytt sovplatser några gånger. Först vältrade han sig med oss i duntäckena i natt. I morse smet han fort som tusan in i stora garderoben, vid första bästa tillfälle, och kröp längst in i ett smalt utrymme på en hylla och la sig för att sova på julgransmattan. Någon gång under dagen förflyttade han sig till dotterns säng. Där låg han tills nyss. Det är hårt att vara katt om våren. I förrgår körde han ett helt dagspass utomhus. Något vårrusig, kanske. Det är hårt att vara katt överhuvudtaget. Igår gick han ut när dammsugaren åkte fram. Klas har aldrig lärt sig att uppskatta dammsugaren. Sedan höll han sig borta resten av dagen. Mot kvällen var det ett himla liv i Byn. Ungar på studsmatta och skällande lösspringande hundar. Hundar har Klas heller aldrig lärt sig uppskatta. Han höll sig även borta resten av kvällen. Sent kom han hem, lagom till läggdags. 

Det är ombytligt att arbeta i trädgården.

Att plantera penseér i snöstorm ena söndagen mot att plantera penseér i +30 grader den andra söndagen.

Jag undrar om Gud skojar med oss.