En gång i tiden hade Klas, katten alltså, en äldre bror som hette Svante. Svante var en mager och långbent katt som på något vis påminde om Zeb McCahan. Han gav sig ut i vildmarken och levde nära naturen. Han jagade, hade starka instinkter och kunde läsa tecknen i naturen. Han visste allt om hur man överlever. Halt var han också, precis som Zeb. Ärrad och fårad brukade han dyka upp efter några dagar eller veckor i skogen. Ibland brukade Svante bo hos Svea som bodde i vårt hus, ibland hos oss. Han var en sådan som hade många hem. Hos Nisse trivdes han alldeles förträffligt. De hade en själarnas gemenskap. Nisse gillade aldrig att jag satte på Svante halsband. Det ansåg han var en slags tortyr av katt. Nisse plockade av halsbandet då och då. Jag köpte nytt. Vi kom aldrig till något konsensus när det gäller halsbanden, Nisse och jag. Men den dagen då Svante kände att tiden var inne och gick ut i skogen för att dö, då var jag glad att Nisse inte hunnit plocka av honom halsbandet. På en sommarstugetomt en bit bort i Byn la sig Svante ner för att vila och där hittade sommarstugeägarna honom död. Vi fick honom tillbaka för att han hade adressen på halsbandet. Svante var i allfall, när han var i livet, nöjd med att ligga i Nisses lortiga lakan med Nisse och vila om dagarna. Nisse matade honom med allehanda godsaker som inte förekom här. Nisse rökte pipa och var storrökare. Kom Svante direkt hem från en eftermiddag hos honom luktade han som en gammal askkopp. Svante var inte så angenäm att ta i efter en sådan eftermiddag. Han luktade Nisse. När Nisse skaffade sig en egen katt blev Svante sur och flyttade hem till oss på hundra procent. Svea var borta och nu fanns vara vi att bo hos. Nisse kallade sin egen katt för Den Lille Juden David Katz. Ett mycket fantasifullt namn, måste man säga. Numera är Svante begravd i vår trädgård, Nisse på Byns kyrkogård och Lille David körd till Katthemmet i Ankdammen. Livet går sin gilla gång.

 

Lena Petersson

22 mars 2007 16:55

Kattlivet har sin historia det också...

http://blogg.passagen.se/ladyblac

 

m

9 maj 2007 10:47

Hej! Jag är på tillfälligt besök.
Jag sökte efter information om David Katz och hamnade här.

David Katz var en tysk-judisk psykolog som grundade Stockholms universitets pedagogiska instutition 1937. Det var många antisemiter som protesterade och det blev en hel del skriverier. Antagligen fick "Den lille juden David Katz" sitt namn efter något av dessa.

Själv läste jag ett inlägg på bloggen boingboing.net om en bok som Prof. Katz skrivit och som nu finns tillgänglig på nätet. Jag tyckte boken (och personen) lät som ett sentida fejk så därför googlade jag lite efter David Katz och hamnade här. Boken verkar genuin men jag har inte lyckats titta i den än, därför att det är för många som laddar ner den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu firar vi jul igen, precis som alla andra år. Anders slaskade och jul braskar således i Världens Ände. Året rullar på. Snart är det slut och ett nytt kommer om en vecka.   På Tant Taggs biddlagbok finns vi alla, precis som i Kalle Anka på TV   Me...

  För den som vill veta vad en tant har för sig, rekomenderar jag att besöka Tant Taggs bilddagbok.   Kommentera gärna i bilddagboken! Du behöver inte vara inloggad för en kommentar. Somliga tycker att det är svårt att navigera och handskas med bildd...

  Rösta gärna i omröstningen!

  Jag tänker inte lägga ner bloggen. Men jag har skrivit den i snart två år. Hur uppskattad den än må vara, är det svårt att hålla stilen.   Därför blir det SÄNDNINGSUPPEHÅLL ett tag framöver.   Jag tänker återkomma. Men då ska bloggen ha en annan i...

  Allt upprepar sig. På ett mer eller mindre återkommande sätt. Allt går i cykler, liksom.   Politikerna i Världen Ände fattar återigen samma korkade beslut. Regeringen säger samma saker varje dag. Världspolitiken upprepar sig. Orättvisorna upprepar...