Jag tror jag är konstig. Alla gläds åt att nu äntligen börjar årets bokrea. En folkfest! Mitt hem är möblerat med böcker. Men jag blir likson fed up av bokreor. Det blir för mycket. Jag orkar inte med alla berg av böcker till vrakpriser som jag köpte dyrt i julas. Jag tappar köplusten. Jag vill inte ha någonting. När jag försökte rycka upp mig och bli som en normal människa, besökte jag Bokus, Internetbokhandeln, men fick nog efter en liten stund. Jag orkar liksom inte leta ut de där godbitarna, som jag alltid önskat mig, och som jag nu kan köpa till ett fantastiskt pris. När jag var i Ankdammen i fredags gick jag åt ett annat håll i varuhusen, när jag närmade mig bokavdelningen. Likså så höll jag mig borta från stadens två bokahandlar. Vad är det för fel på mig?

Om det är ett hopp om det ska bli slut på vintern, så är det att plantera om blommorna. Det är dags att plantera om pelargonerna. Efter många års rabiat kämpande mot en vit, mikroskopiskt liten, rotsugande lus har jag äntligen friska pelargoner. Tillslut fick jag använda mycket drastiska åtgärder för att komma till rätta med eländet. Nu är det en fröjd att kruka om och ge ny jord. Det är värt arbetet. De första färdigomplanterade pelargonerna har fått flytta upp ur källaren och står i fönstren inomhus. En del blommar redan. Det kanske är hopp om livet, trots allt.