Grått

var ordet för dagen.

Jag läser i dagens nätupplaga av DN om en del av en offentlig skulptur har blivit stulen. Det är skulpturen Familjen som står på Mälartorget i Gamla Stan som blivit bestulen på sitt barn. Om jag inte minns fel är Mälartorget, det torg som ligger precis vid uppgången till tunnelbanestationen i Gamla Stan.  

Nu får Tanten med tryckluftsborren, som bor härintill, arbete igen med att göra ett nytt barn. Hon som nyss har avslutat lagningen av Fåglarna i handen som står i Eskilsparken i Haninge. Den hade fått utskjutande delar bortsparkade. De små fåglarna var borta och de små rävarnas nosar var avhuggna. Men efter restaureringen blev rävarna sötare, ansåg Tanten.

-Det var sorgligt, säger Tanten med tryckluftsborren, om att barnet är förvunnet.

Stormen Gudrun ställde till mycket elände för människorna i mellersta Sverige.

Många fick stora ekonomiska avbräck när skogen låg som plockepinn.

Personliga tragedier utspelades.

I januari drog sedan stormen Per över ungefär samma områden.

Själv befann jag mig i Egypten då och det enda som jag märkte av detta, var att ett fönster i växthuset hade blåst ut och att det blev återbetalning av nätleverantören för elavbrotten.

I Bangladesh har 1100 människor dött och 1 miljon människor drabbats av en väldig flodvåg som vällt in från Bengaliska Viken mot det låglänta deltat vid Bangladesh kust i ett väldigt oväder det sista dygnet. Tre städer har satts under vatten. Det är monsuntider där borta nu.

I Bangladesh har många människor mist allt de äger och har. Hus och hem. Föräldrar. Barn. Familjer.

Människors lidande och nöd går inte att mäta.

Eller jämföras med varandra.

Men skulle vi drabbas av något liknande, är väl frågan om vi skulle klara oss överhuvudtaget.

Troligen är människorna i Bangladesh bättre rustade än vi på att överleva.

Kvar på träden sitter mängder av mörkröda äpplen

inte ett löv är kvar

Jag såg några svartmesar kalasa

Sören Fryskatt glömde bort att det är kallt när han såg

Herr Fasan med alla sina fruar i syrenhäcken

Nu är naturen i gränsland mellan höst och vinter.

Så ska det stå och väga länge än.

Snö var ordet för dagen.

Redan i går snöade det i söder.

Här i norr var det mest lite fjutt.

I söder kom det nästan två decimeter.

Tre decimeter säger en del.

Världens Ände är inte heltäckt av snö

även om det snöade lite här för en stund sedan.

Sören Fryskatt stirrade skräckslaget på snön när jag försökte släppa ut honom

Grattis, Astrid, 100 år!

I Byn ska det bli fest.

Jodå, en gemensam fest för att muntra upp oss i vårt röda Folkets Hus.

Jag deltar inte i festkommittén.

Det gör Maken.

Men jag har fått en arbetsuppgift.

Jag ska laga mat med en äkta kock.

Nu är det så att det ska vara en 60-talsfest.

Allt ska gå i 60-talets tecken.

Mat

Musik

Kläsdel

Det är bara det att en del av oss var inte med på 60-talet.

Andra av oss har glömt.

Sedan beror det förståss på när på 60-talet man tänker

Slutet eller början.

I början drack man drinkar som Tom Collins, Bloody Mary och Dry Martini.

I slutet drack man inga drinkar, utan Parador och Villa Franca.

Men vad åt man?

Mina kokböcker från 70-talet har jag sålt på loppis.

Festkommittén har föreslagit ratatouille och kyckling.

Det blir bra och enkelt, så att alla vegetarianer får något att äta. Ratatouillen alltså.

Men Ratatouille?

Ingredienser till en sådan grönsaksgryta fanns inte att köpa på 60-talet, inte ens på slutet. Jag minns däremot en utländsk konserv  från 70-talet, som var billig och köptes flitigt av de som hade låg lön eller studerade.

Det var knappt så det gick att få tag på en aubergin och en zucchini i en livsmedelsaffär på Saftlandet i mitten av 80-talet. Man var tvungen att uppsöka en invandrarbutik eller saluhall i storstäderna för att hitta en sådan exotisk vara som idag är i var mans (och kvinnas) mun.

I Världens Ände gick det inte ens förrän i början av 2000-talet!

Ratatouille var modernt och exotiskt  på 80-talet!

Så nu återstår frågan:

Ska jag protestera och föreslå något annat?

Men ska det vara 60-tal så ska det väl vara 60-tal.

Annars ska vi väl ha en 70-talsfest eller en 80-talsfest?

Nu har jag en förhoppning att det är tillräckligt många tanter och farbröder som har minnet i behåll  och som läser min blogg och som minns vad man åt på 60-talet. Och vad man drack.

Kanske kan jag få ett och annat förslag.

Vegetarianismen var inte så utbredd. Inte ens i slutet. Så de stackars vegetarianerna får väl äta 80-talsmat.

För ingen vill väl äta äkta Aare Waerland-kost idag?

För ett år sedan var jag ute på ett märkligt äventyr.

Då blev jag akterseglad.

Och fördrev tiden.