Glöm inte att delta i min omröstning!

Singoallas motstånd är nedbrutet.

Han kunde inte motstå Sören Katt.

Singoalla gick på tvären och smög villigt på Sören.

Sören gjorde detsamma, fast tvärtom.

Sören är överlycklig.

Det är dystra tider.

Igår avslöjas i lokalradio och idag lokalblaskorna att kommunen ska avveckla 300 jobb på 3 år i Världens Ände.

- Det är raskt marscherat, tycker SKTF:s ordförande i Världens Ände, det går alldeles för fort. Han tycker att det skulle räcka med att nerdragningarna skedde under en längre tidsrymd och låta det ske med naturliga avgångar. Nu börjar ju 40-talisterna gå i pension.

Men varför ska de anställda som sköter kommunens verksamheter minskas? Är det för många människor anställda i den offentliga verksamheten?

Nej, inte alls. Redan nu jobbar de flesta för tre.

Nej, budgeten är inte i balans och återhållsamhet gäller. Då är det enklast att dra ner på kostnaderna genom att minska på personalen.

Dessutom ska alla förvaltningar flytta till den Stora Nedlagda Militärkasernen. Det är meningen att det ska innebära en effektivisering av samordningen mellan alla verksamheter som bedrivs i Världens Ände. 

Men det kostar kulor med ökade hyror.

För att inte tala om alla kringkostnader som blir i en flytt.

Så det måste ju finansieras.

I samma stund lovar Alliansen som styr Världens Ände en skattesänkning.

- 35 öres skattesänkning för medborgarna, säger Borgmästarinnan.

Men vem ska finansiera skattesänkningen, när 300 människor blir arbetslösa i Världens Ände? För det är ju inte här arbetena finns.

Är det månne med besparingarna på de 300 i den balanserade budgeten, som  skatteutrymmet ska finansiera den där 35-öringen?

Rundgång?

Nej, inte alls. Det är bara de styrande som alltid har ändan bak, hur dom än vänder och vrider sig.

Om nu grått var ordet för dagen i söndags, är ordet mörkt idag.

Ingen ljusning synes än.

Så att säga

Singoallas motstånd till Sören har börjat brytas ner.

Han klarar inte att vara sur gammelkatt i längden.

På besök inne hos Sören Katt är han våldsamt intresserad av Sören.

Han morrar och väser, men kan ändå inte låta bli att bry sig.

Sören gör sitt bästa för att locka honom att leka.

Singoalla är sugen.

Tvätt-snusket idag leder ju förståss till att man kan fråga sig om det bara är medborgarna i Världens Ände som smiter från tvagningen innan de badar i en simhall?

Jag såg faktiskt en hel skolklass som inte tvättade sig tidigare idag på badhuset. Fröken, som svischade igenom damernas omklädningrum, på väg ut till basängen sa till de små flickorna som stod i sina små bikinis och såg vilsna ut:

-Det räcker om ni duschar av er bara.

Hur utbrett  är tvätt-fusket?

Delta i min enkät

Svara nu alldeles ärligt.

Ingen kommer att avslöja om du är en lortgris.

Det var bättre förr.

Efter dagens simtur i simhall, förundras jag över att så många inte tvättar sig innan de går i bassängen.

Det var annat på badtanternas tid. De såg till att folk tvagade sig ordentligt innan de begav sig i den klorerade poolen. Det var inte bara för att folk skulle sköta hygienen i allmänhet, utan för att kvalitén på bassängvattnet skulle hålla. På en smutsig kropp anfaller klorjonerna, eller vad det kan kallas, och vattnet i bassängen bli fortare lortigt och behöver kloreras mer.

Numera är badtanterna bortrationaliserade. De är ersatta av små uppmanade anslag här och där. Det står till exempel

Vi tvaga oss från topp till tå

innan vi i badet gå

i mitt retrobadhus.

De som däremot inte står i baddräkten och blöter ner den under duschen i några minuter, är oftast tanter i varierande ålder. De yngre däremot, kan till och med ha trosor på sig under bikinibyxorna.

Tanterna tvättar sig från topp till tå.

Är snusket en generationsfråga?

De lite äldre badgästerna har ju blivit uppfostrade av de rejäla badtanterna när de var små. De yngre har ju fått gå på badhus utan mänsklig vägledning i konsten att tvaga sig.

Eller, o hemska tanke, vet inte alla vad ordet tvaga betyder?

Men det finns ändå undantag.

Idag såg jag en tant i min egen ålder blöta baddräkten max 20 sekunder innan hon gick vidare upp till bassängen.

Hur det står till inne hos herrarna vet jag av förklarliga skäl inte.

Men det hade varit intressant att veta.

Sticka har blivit tidens trend.

Inte bara nationellt utan även internationellt.

Stickning har fått en ny era, där den fått en plats i konsten.

Inte bara hantverk alltså, utan även som installationer med instickade skulpturer.

Svenska museer har i höst utställningar med stickat.

Kvinnor och män i alla åldrar träffas på stickcafeér.

Det bloggas om stickning.

Själv lärde jag mig aldrig att sticka i skolan.

Den lovikkavanten jag blev tvungen att sticka för att jag avslöjade min okunnighet för syfröken i realskolan, blev aldrig färdig.

Jag tog hem den till mamma som stickade klart både den en och den andra vanten som jag inte hade ens börjat på.

Avundsjukt har jag sneglat på allt fint stickat som skapats och blivit trend varje gång en ny stickvåg har dragit fram. Vid den sista, lärde jag mig faktiskt att sticka litegrann. Det blev några sockor och enkla mössor till Dottern, som då var liten. Men mer blev det inte.

Nu sneglar jag igen