Förra veckan kunde man i SVT:s Uppdrag granskning se ett reportage om Ida och Christer från Uppsala.

Båda har en utvecklingsstörning, eller hade, ska man kanske säga om Christer.

Christer lever inte längre.

Han dog av de behandlingsmetoder som han utsattes för i sin gruppbostad.

Hur kan något sådant få hända?

När jag sett reportaget några minuter, ställde jag mig givetvis denna fråga.

Samtidigt började jag inse att de behandlingsmetoder som beskrevs i  sammanhanget handlade om beteendeterapi.

Beteendeterapi har blivit vår tids stora frälsning.

I Uppsala har också fästet för denna inriktning av behandling för personer med utvecklingsstörning och/eller autism varit stark länge.

Företag som driver konsultarbete med utbildnings- och utvecklingsfrågor inom LSS-området, har vuxit upp som svampar ur jorden, de senaste åren.

Beteendeterapi ska absolut inte förväxlas med kognitiv beteendeterapi, KBT, som också har blivit en populär terapiform idag.

KBT har helt fått den gamla traditionella psykoanalysen på skam.

KBT är en terapimetod, som på ett strukturerat sätt arbetar med beteendet och symptomen, t.ex vid psykiska sjukdomar som tvångssyndrom.

Beteendeterapi i dess extremaste form, med företrädare som amerikanen Lovaas och Örjan Svahn i Uppsala, förespråkar, enkelt beskrivet, att negativt beteende bestraffas och positivt beteende förstärks.

Precis som i KBT riktar man in sig mot symptomen och berhandlar dem.

Idag är beteendeterapeutiska metoder mycket populära inom LSS-verksamheter.

Idag är det detta som gäller.

Tidigare metoder har förkastats och är inte längre moderna. Arbetssätt som innebär helhets- och livsperspektiv, förståelse, kunskap om funktionshindren och ett kompensatoriskt förhållningssätt är inte längre gångbara. Det är inte längre populärt längre att försöka se efter orsaken till problemet och utifrån detta göra en förändring.

Konsluter med det beteendeterapeutisk inriktning föreläser, handleder och utvecklar personalgrupper över hela landet.

Synsättet sprider sig.

Inom LSS finns det gott om personal som saknar utbildning.

Det finns naturligtvis utbildat personal.

Dagens utbildning är annorlunda än tidigare.

Den utbildning som ges idag, är kort och bred.

Den ska duga till att arbeta med många olika grupper med funktionshinder. Det är mycket som ska tryckas in i en kort utbildning.

Man ska kunna lite om mycket.

Utvecklingsstörning och begåvningshandikapp kan därför inte få så stort utrymme.

I det debattprogram om dessa händelser, dagen därpå, och som leddes av Janne Josefsson, sa någon att det behövdes utbildning av personalen.

Då hoppas jag inte att det var mer handledning i beteendeterapi som åsyftades, utan fördjupade kunskaper om utvecklingsstörning, autism och etik.

Konsulter med budskapet att bestraffa oönskade beteenden, blir därför lätt det enda saliggörande för vårdpersonal som bara skummat på ytan. Vårdens chefer och politiker saknar också kunskap om funktionshinder. De tror också att mirakelmetoderna ska hjälpa. Det betalar man gärna dyra pengar för.

Nå, åter till Ida och Christer.

Christer dog för att personalen tog "polisgrepp" på honom.

Det innebar att man la ner honom på magen på golvet, vände armarna bakåt och uppåt mot skuldrorna, satt på honom och höll fast honom.

Detta var en sanktionerad handling i behandlande syfte, för att få Christer snäll och lugn och göra som personalen hade bestämt.

Christer skulle heller inte kunna använda ett utbrott, till att få någon vinst genom sitt beteende. Detta skulle han hindras från genom att lägga ner honom på golvet och hålla fast honom.

Den sortens "polisgrepp" är farliga och kan leda till döden.

Det här sättet att hålla fast människor på ger andningsstillestånd.

Det vet polisen själv idag och använder inte sådan metoder längre.

Ida var också utsatt för denna behandling, när hon inte ville göra det som var bestämt, men överlevde.

Själv är jag mycket skeptisk till beteendeterapeutiska metoder för behandling av oönskade beteenden hos personer med utvecklingsstörning och/eller autism.

De går inte att försvara etiskt.

De strider mot det som står i lagstiftningen, LSS.

Det strider mot min syn på människan.

Det räcker egentligen med att säga att bemötandet strider mot lagen.

Det är tillräckligt för att man som professionell, ta avstånd från detta.

Jag menar att det bemötande Christer och Ida fick är en djup kränkning av mänskliga rättigheter.

Det går inte att försvara med att uppsåtet är gott, att det är till för att dessa personer ska utvecklas eller förändras mot det bättre.

Svaga grupper i samhället har svårt att föra sin egen talan.

Den här gruppen behöver starka företrädare.

Min egen privata uppfattning är den att det här är en uppfostringsmetod som är precis likadan, som de uppfostringsmetoder man använder till hundar.

När man är lydig och snäll, får man en belöning.

När man inte gör som husse säger blir man bestraffad med ett fy.

Det är skillnad på hundar och människor.

Dessutom har jag svårt för en uppfostrande sätt mot människor, även om de nu skulle råkas på att också vara utvecklingsstörda.

Jag brukar ha en kallsinnig hållning till sådan här samhällsprogram som avslöjar missförhållanden.

Socialporr brukar det kunna kallas.

Den här gången välkomnar jag att ett missförhållande lyfts fram.

Vågen av detta populära arbetssätt behöver stoppas.

Annars är vi snart tillbaka till de gamla, stora vårdinstitutionernas tid, då utvecklingstörda lades i bälte eller fick kaffet indraget när de inte var snälla nog.

Dit vill inte jag.

 

margus

2 april 2008 11:25

Oh, vad fint att du tog dig sån tid att ta tag i detta svåra problem. Själv blir jag bara knäckt och trött, in i döden trött.... detta också - på allt annat!

http://margus.bloggagratis

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu firar vi jul igen, precis som alla andra år. Anders slaskade och jul braskar således i Världens Ände. Året rullar på. Snart är det slut och ett nytt kommer om en vecka.   På Tant Taggs biddlagbok finns vi alla, precis som i Kalle Anka på TV   Me...

  För den som vill veta vad en tant har för sig, rekomenderar jag att besöka Tant Taggs bilddagbok.   Kommentera gärna i bilddagboken! Du behöver inte vara inloggad för en kommentar. Somliga tycker att det är svårt att navigera och handskas med bildd...

  Rösta gärna i omröstningen!

  Jag tänker inte lägga ner bloggen. Men jag har skrivit den i snart två år. Hur uppskattad den än må vara, är det svårt att hålla stilen.   Därför blir det SÄNDNINGSUPPEHÅLL ett tag framöver.   Jag tänker återkomma. Men då ska bloggen ha en annan i...

  Allt upprepar sig. På ett mer eller mindre återkommande sätt. Allt går i cykler, liksom.   Politikerna i Världen Ände fattar återigen samma korkade beslut. Regeringen säger samma saker varje dag. Världspolitiken upprepar sig. Orättvisorna upprepar...