Alla inlägg under juni 2007
Sigrid, hamstern alltså, är en vintervit sibirisk dvärghamster. Hon ser ut som en fet mus utan svans. Det ska föreställa vårt barnbarn. Dottern skaffade henne i ett anfall av längtan efter en hund i höstas.
Hon bor på internat och det är inte direkt tillåtet med husdjur där, men har lyckats hemlighålla detta under två terminer för Abdalla, städaren från Libanon, som egentligen är biograftekniker hemma i Beirut. Själv höll jag katt för 30 år sedan på mitt internat, utan att tanterna som städade skvallrade. Å andra sidan skvallrade dom inte när maken och jag bodde i hop i samma rum heller. Det var förbjudet och krävde tillåtelse genom beslut av skolans styrelse.
Sigrid bor nu i vårt vardagsrum och underhåller oss om kvällarna. Hamstrar gillar att bada sandbad. Det ser ungefär ut som när en häst rullar sig. Skillnaden är bara att det tar en mikrosekund för Sigrid att rulla sig i sand. Snabbt som tusan. I Ankdammen hade dom inte hamstersand, bara chinchillasand. Den är lite grövre. Än har jag inte sett henne bada. Det finns spår i badkaret. Jag har sett henne stå i badkaret och titta. Hon har släppt en minibajs där dessutom. Är det badkaret eller sanden som är ovan? Vänjer hon sig eller inte? Sandbadet har som sagt ett visst underhållningsvärde. För oss.
Blir hon ren? Hon gillar nog att rulla sig av samma skäl som hästarna. Det är skönt. Vad gör man inte för sitt barnbarn?
Maken har köpt ett badkar åt hamstern.
Hon har ett visst underhållningsvärde när hon badar sandbad.
Jag hann innan det började blåsa och regna. Bageriet ligger 3 km bort och idag började sommarsäsongen med öppethållande varje dag.
Det var en bedrift att ta sig dit. Jag har klagat på motvinden hela våren, men efter att ha lånat dotterns Flying Finn, 300 kronors-cykel, insåg jag att det verkligen var något fel med min egen. Sedan någon månad har cykeln börjat låta konstigt. Det knarrar och skriker när jag trampar runt Problemet har tilltagit. Så småningom började tramporna fastna när jag bromsar i utförslutet i dalen. På rak mark rappar trampet. Men med Flying Finn förstod jag att den också var ytterst trögtrampad.
Den sista veckan har jag räknat med att varje gång jag cyklar ska vara den sista. Idag trodde jag både min och cykelns sista stund nu var kommen. Mitt i backen fastnade tramporna och satt fast. Jag försökte sparka tramporna runt. Ljudet som uppstod fick lammen i dalen att stirra förskräckt och deras ungar hoppade livrädda bort. Helt plötsligt släppte allt. Cykeln slutade låta, tramporna gick ljudlöst och lättrampat runt igen så som inget hade hänt. Cykeln blev totalt normal!
Det är ungefär som mitt gamla knä. I går trodde jag att det var kört. Knät fastnade och jag kunde varken böja fram eller bakåt. Så small det till och smärtan var olidlig. Sedan var knät bättre än på länge. Knäskålen ömmade inte ens vid tryck.
Är det så att man ska igenom någon slags eklut innan allt vänds till det bättre? Allt måste väl ha en mening?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
|||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||||
|