Så har man varit ute på vägarna igen.

En del som läser om mina äventyr, vet att jag i november skrämde höstlovsfirande storstadsbor i stadsjeepar, när jag  stod vid vägkanten och liftade. Då gick det trögt, som svartklädd tant i Halloweentider, men det gick.

Kanske skrämdes jag

Idag var jag också svartklädd, men det var inte Halloween

Jag missade bussen.

Jag tog fel på tiden.

Dessutom hade jag ingen tidtabell.

I måndags bytte kollektivtrafiken tidtabell. Sist jag åkte buss, var de nya tidtabellerna slut.

Det är lika bra att jag erkänner att det här kunde ha blivit en katastrof.

Saken var den att jag var på väg till båten.

Först sex kilometers cykling och sedan buss.

Maken som redan var i Ankdammen, skulle komma till busstationen efter jobbet. Sedan hade vi bråttom. Inga stora tidsmarginaler för att checka in bilen.

Det finns Insikter.

Jag fick en sådan ute vid stora vägen.

Den insikten var att något inte stämde. En vag känsla av det omöjliga i att förflytta sig från punkt A till punkt B med buss under en viss tidsrymd.

Med hjälp av min telefon lyckades jag sedan få nästa Insikt. Det var att jag förstod att jag aldrig skulle hinna fram till båten med någon buss alls. Nästa buss som skulle komma, skulle nå hamnen i Ankdammen 60 sekunder efter det att de skulle stänga incheckningen för passagerare utan bil.

I det här läget ringde jag inte Maken.

Det var hans födelsedag.

Den första tanken var att lägga sig i diket i stället.

Men eftersom jag inte nedslås så lätt, utarbetade jag plan A.

Jag började lifta.

Det gick inte så bra.

Klockan gick.

Det var 1 timme och 10 minuter kvar.

Plan B var att ringa Snickaren och fråga om han hade lust att åka till Ankdammen. Nej, det hade han inte.  Just då kom bussen som jag inte skulle hinna fram med.

Jag hoppade på den. I Närmsta Samhället gick jag av. Där bedömde jag mina chanser att lifta som större, eftersom det är 50 km/h genom samhället. Samtidigt la jag upp plan C, som gick ut på att jag skulle ta båten dagen efter och sedan tåget till Norrköping. Då skulle jag antagligen vara framme i tid för Makens och min fortsatta bilresa mot Kungälv.

Nu ringde jag Maken.

Jag hade ju bokningsnumret till biljetten.

Jag vet att Maken sa saker om mig som jag inte hörde.

Nu var det 55 minuter kvar innan det var helt kört att komma igenom biljettkontrollen för en passagerare utan bil.

Maken fick checka in sig själv och bilen utan mig.

Om man tänker riktigt intensivt: det här kommer att gå.

Då går det.

Jag fick lift av en man och en kvinna på väg till båten. De skulle vara vid färjeterminalen i Ankdammen senast fem minuter i halv fem. Mannen skulle med samma båt som jag.

 

Lena Petersson

27 augusti 2007 21:44

Och du undrade varför jag var nervös för att det skulle bli något strul när du skulle komma hit till stan? =) Vilken tur att du hann med färjan i alla fall.

http://www.metrobloggen.se/fhar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu firar vi jul igen, precis som alla andra år. Anders slaskade och jul braskar således i Världens Ände. Året rullar på. Snart är det slut och ett nytt kommer om en vecka.   På Tant Taggs biddlagbok finns vi alla, precis som i Kalle Anka på TV   Me...

  För den som vill veta vad en tant har för sig, rekomenderar jag att besöka Tant Taggs bilddagbok.   Kommentera gärna i bilddagboken! Du behöver inte vara inloggad för en kommentar. Somliga tycker att det är svårt att navigera och handskas med bildd...

  Rösta gärna i omröstningen!

  Jag tänker inte lägga ner bloggen. Men jag har skrivit den i snart två år. Hur uppskattad den än må vara, är det svårt att hålla stilen.   Därför blir det SÄNDNINGSUPPEHÅLL ett tag framöver.   Jag tänker återkomma. Men då ska bloggen ha en annan i...

  Allt upprepar sig. På ett mer eller mindre återkommande sätt. Allt går i cykler, liksom.   Politikerna i Världen Ände fattar återigen samma korkade beslut. Regeringen säger samma saker varje dag. Världspolitiken upprepar sig. Orättvisorna upprepar...