Per

15 augusti 2007 16:44

Många små katter vill gärna ha ett hem!

maria

15 augusti 2007 17:54

Åhhh, Tant Tagg, det har varit så mycket och jag har funderat så kring inlägget du skrev om sjukskrivningarna att jag har inte hängt med... Så tokigt det känns nu...

Jag vet, det var inte så länge sedan sen min lilla kasper dog... Fick någon konstig sjukdom som kröp sig på, vi såg det inte förrän det var försent, jag valde att låta honom gå, för det var så plågsamt för honom, han fylldes med vätska i buken tills han inte längre kunde andas... Så jag förstår Tant Tagg, det är inte första husdjuret men...

Det blir såå tomt, alla ljud, tassarna när de kommer upp i sängen, matskålen som de jämt tigger om att den ska vara välfylld, matresterna man inte kan lämna kvar på borden ens i någon minut... Så synd... Men så skönt för Klas att han slipper plågas längre...

Stora tröstekramar på sig Tant Tagg *stryker över din kind*

Fru Fundersam

15 augusti 2007 18:57

Man tittar i soffhörnen och undrar var katten är ... Det är saknad! Inte lätt.

helga

15 augusti 2007 19:04

Det måste kännas märkligt och tomt. Trist!!!

Lena Petersson

15 augusti 2007 20:32

Misstänker att det fortfarande tassar omkring någon fast den försvinner så fort du tittar efter varifrån ljudet kommer.

Filifjonkan bara väntade på att det skulle komma

16 augusti 2007 16:42

Å jaa denna saknad denna inlärda vana sörja för katten han väntar ..så har det varit men inte nu..det är svårt det gör ont och det är normalt har en känsla av att det kanske inte dröjer så länge förrän det finns nytt 4 fotat broddat,,,se på Gerda Thyra hon presenterade oss en sötnos Flora Valkyria som sedemera fick presenteras om för det var en Findus.. men så gullig som den är tala med henne du hon vet hur det känns ...