Jag vill förtydliga mig.

Härom dagen skrev jag om den osunda veckotidningen Vecko Revyn och hur Rädda Barnens ordförande Kerstin Blomberg anmält tidningen till Justitiekanslern och Pressombudsmannen och inte Barnombudsmannen som jag felaktigt skrev.

När jag skrev att  själv frågar jag mig om detta är en nyttig läsning för tonårsflickor. Eller rättare sagt vilken värde en 15-åring har av det.

menar naturligtvis inte att 15-åringar inte ska intressera sig för kärlek och sex. Jag menar ungefär som Kerstin Blomberg säger i en artikel i tisdagens borgerliga lokalblaska:

- Det är en enormt sexualiserande tidning med så avancerade sextips; piskor, handbojor och analsex. Vad ska unga tjejer få för bild av vuxenvärlden, av vad som är normalt sunt och friskt?

Det är inte att skriva om sex för unga som är fel, anser Kerstin Blomberg.

- Men man kan skriva på olika sätt. Jag vill inte bojkotta sex. men det här är på fel sätt och det är väldigt unga tjejer som läser Vecko Revyn.

Jag vill uppmana föräldrar till tonårsflickor att själva titta på vad deras ungdomar läser. Det är inte fel att lägga sig i vad som händer i tonåringarnas värld. Det finns ett behov av tidningar för unga tjejer som tar upp sådana här frågor på ett mer normalt sätt. Kamratposten är en bra tidning för unga, men för de som är lite äldre finns det ingenting!

Vuxenvärlden måste visa hur den ömsinta och kärleksfulla sexualiteten kan vara. Det är en skyldighet mot de unga.

Sören Skott går inte att ha i möblerade rum.

Den saken är klar.

Det var kulingvarning i Världens Ände idag.

Snöblask hade utlovats, men infann sig inte.

Morgonbadarna simmade i dunklet i retrobadhuset i Ankdammen medan det ljusnade ute.

Sören Katt fick vara inne.

Annars hade den lille magre stackaren frusit ihjäl.

Singoalla går heller inte ut när det är kulingvarning.

De första julklapparna inhandlades.

Och glögg.

Tidningen Vecko Revyn presenterar sig så här:

VeckoRevyn - Sveriges största forum för unga kvinnor! Tillsammans ger tidningen och Veckorevyn.com det mesta och det bästa av shopping, kläder, smink, skönhet, kändisliv, relationer, sex, kärlek och karriär - bland mycket annat. 

Jag har länge varit kritisk till denna tidning, som vänder sig till unga kvinnor.

En del kvinnor är väldigt unga.

Vad sägs om rubriker som:

EXTRA: Britney dejtar servitör

Shoppingfest och du är bjuden!

EXTRA: Britney adopterar tvillingar?

Maten som ger dig bättre sex!

SEX: Släpp loss i sängen – så gör du!

KÄRLEK: Så styr du din kille

TRÄNING: Så får du Jessica Simpson-kroppen!

Äntligen är det någon som reagerar.

Rädda barnen i Världens Ände har anmält Vecko Revyn till Barnombudsmannen och Justitiekanslern med all rätta.

Rädda Barnens ordförande Kerstin Blomberg ifrågasätter den bild av kvinnor och kvinnors liv som Vecko Revyn förmedlar. Hon upprörs bl.a av artikeln i senaste numret om 25-åriga Veronica som säljer sex ”som en smart affärsidé”. Veronica berättar att hon kan få 14 000 kr på en natt. Men säger: ”Jag rekommenderar inte alla att göra det, det krävs mod”.

- Vadå? Vad är mod?, säger Kerstin Blomberg.

Tidningen skriver ännu mer om sex i det sista numret. Bland annat har redaktionen en ”Kärleksskola” med tips på hur man blir ”hetare i sängen”. I numret finns även ett konsumenttest på dildos.

Själv frågar jag mig om detta är en nyttig läsning för tonårsflickor. Eller rättare sagt vilken värde en 15-åring har av det.

Vilket ansvar har Vecko Revyn  mot sina riktigt unga läsare?

Kerstin Blomberg skickade ett mejl till Veckorevyns chefredaktör Louise Bratt med synpunkter. Inget svar har kommit.

Den Gamla Mamman sa att det är första advent nästa helg.

Om fyra veckor är det juldagen.

Nej det kan inte vara sant.

Hur kan det komma sig att tiden går så fort?

När jag steg ut på trappan vid lunchtid såg jag att ljuslyktan var borta.

Inatt när jag kom hem stod den där med ett levande ljus och lyste.

Någon gång mellan 24.00 igår och 13.30 idag försvann den.

Hur?

Av vem?

Varför?

Mystiskt

Ute frasar det av en tunn frosthinna på marken

efter nattens regnande. Man känner hur det gungar mjukt i den våta mossan

i vår mossgräsmatta när man gå på den.

Det är bara ytan som är frusen.

Sören Katt har ingen att leka med.

Alla andra katter håller sig inomhus.

Idag skiner solen.

Efter två nätters kalasande är jag trött.

Först var jag i Ankdammen och såg Claes Jansson.

Sedan var jag på en stor personalfest på den nya Kongresshallen, också i Ankdammen. Alltså den fula bunkern i hamnen som jag svurit på att aldrig sätta min fot i.

Det var kul.

Men tröttande.

Ikväll tar jag igen mig med Maken.

För ett år sedan skrev jag om de hemlösa i Ankdammen.

Nå, hur gick de med volontärerna som gick på knäna av arbetsbördan och de hemlösa som hade natthärberget som hem?

För någon vecka sedan invigdes ett skyddat boende för bostadslösa i kommunens regi i ett av husen på det gamla stora sjukhusområdet där Världens Ändes stora mentalsjukhus en gång låg. Idag inrymmer husen där en mängd andra verksamheter och mentalsjukhuset är reducerat till en psykiatrisk klinik.

Ja, det här människorna fanns.

Det tydliggjordes i och med att natthärberget kom till stånd med privata och frivilliga insatser. Gruppen uteliggare kunde inte längre reduceras till noll. Nämndpolitikerna kunde inte längre blunda.

Volontärernas möda var inte för intet.

Ibland hjälper det att driva en fråga in absurdum när ingen vill lyssna.

Det kan man tänka på när man tycker att man slåss mot väderkvarnar för sin egen eller andras rätt.

Dumheten kan inte få segra.