En av gårdagens nyheter, som skvalade varje timme i P4, var att enligt DN:s nätupplaga ( tyvärr är källan obekräftad, hittar inte artikeln i DN), hade sjukskrivningarna minskat kraftigt i landet den sista tiden.

Det skulle bero på att läkare och patienter nu var medvetna om vilken risk det finns med sjukskrivningar.

Nämligen risken att hamna i sjukskrivningsfällan.

Sjukskrivningsfällan är överhängande om man alltför lättvindigt sjukskrivs.

Sjukskrivningsfällan är en myt, vågar jag påstå.

För 10 år sedan talades också om sjukskrivningsfällan.

Det var innan ökningen av utmattningsdepressioner, utbrändhet och allmän psykisk ohälsa, la sig som en våt filt över riket.

Då sas det, att om man blev sjukskriven skulle det bara göra så att man blev sjukskrivningsberoende, liksom.

Själv blev jag arbetsskadad för mer än 10 år sedan.

Jag satt hos företagshälsovårdens läkare och blev upplyst om att det var skadligt att vara sjukskriven.

Och inte sjukskrevs jag, inte.

Jag trodde till och med  på det doktorn sa; att det var olämpligt att sjukskrivas när arbetsförmågan blev sämre.

Jag fortsatte att jobba och trodde det skulle bli bättre då.

Så småningom sjukskrevs jag lite grann, eftersom jag inte blev frisk av att arbeta.

Jag hade ändå turen att vara arbetsskadad.

Jag blev tagen på allvar av samhället och blev ersatt för detta.

Annat var de med dem som bara blev deppiga av jobbet.

Alla människor, som gick i väggen under början av 2000-talet, var en ren produkt av att sjukskrivningsfällan skulle undvikas.

Det visade sig med ett allt högre sjukskrivningstal på senare år.

Jag vill påstå att denna nygamla trend, kommer att generera fler sjuka människor med dålig arbetsförmåga.

Jag spår att sjukskrivningarna kommer att öka på nytt om några år.

Sjukskrivningsfällan är inget annat än en omskrivning för de besparingar som görs och gjordes av samhällsekonomin.

Sanningen är att, hur man än gör för att täppa till hålen, poppar bristerna upp överallt igen.

När man inte gör något åt den verkliga sjukan, nämligen den att människors livssituation idag är alltmer ohållbar och omöjlig, så kommer detta bara att fortsätta.

Ty sanningen är också den, att själva samhället har ont i själen.

 

Lena Petersson

8 februari 2008 23:36

Saga utan lyckligt slut med andra ord.

http://www.metrobloggen.se/lpdikt

 

margus

11 februari 2008 22:36

Hear, hear!
Det här har du uttryckt fantastiskt bra!
Slutklämmen är på pricken! Samhället har ont i själen!

http://margus.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu firar vi jul igen, precis som alla andra år. Anders slaskade och jul braskar således i Världens Ände. Året rullar på. Snart är det slut och ett nytt kommer om en vecka.   På Tant Taggs biddlagbok finns vi alla, precis som i Kalle Anka på TV   Me...

  För den som vill veta vad en tant har för sig, rekomenderar jag att besöka Tant Taggs bilddagbok.   Kommentera gärna i bilddagboken! Du behöver inte vara inloggad för en kommentar. Somliga tycker att det är svårt att navigera och handskas med bildd...

  Rösta gärna i omröstningen!

  Jag tänker inte lägga ner bloggen. Men jag har skrivit den i snart två år. Hur uppskattad den än må vara, är det svårt att hålla stilen.   Därför blir det SÄNDNINGSUPPEHÅLL ett tag framöver.   Jag tänker återkomma. Men då ska bloggen ha en annan i...

  Allt upprepar sig. På ett mer eller mindre återkommande sätt. Allt går i cykler, liksom.   Politikerna i Världen Ände fattar återigen samma korkade beslut. Regeringen säger samma saker varje dag. Världspolitiken upprepar sig. Orättvisorna upprepar...