Klas, katten alltså, går fortfarande ut i regnet, fast han borde begripa bättre. Det måste vara seniorfodret. Han har återgått till sin spolformade kroppsform efter det han började med seniorfodret. Nu har han ett skyddande späcklager. Pälsen var redan osedvanligt tjock och underullen ogenomtränglig för väta, men nu är han ordentligt polstrad också. Det är alltså förklaringen till att han inte begriper sitt eget bästa. Men idag tog han sovmorgon och snarkade ljudligt mellan lakanen i min säng och steg inte ens upp till fukost. Det måste vara mörkret.