Jag har fått en födelsedagspresent av den gamla Mamman och den gamla Pappan.

3½ månad för tidigt.

Det är inte så att de är glömska av sig.

Nej, de hade bara sett en fin cykel till extrapris just nu.

Varför inte titta i Bilddagboken och se den på bild?

Vissa har kort minne.

Till exempel jag.

Här i huset lagade Kockan Janssons Frestelse i påskas som om inget hade hänt.

Trädgården kallar dessa dagar.

I höstas påbörjade jag ombyggnaden i trädgården.

Maken och jag fick ny jord av Märtagreta och Bonden, som de grävt bort från sin gamla syrenhäck som fick stryka på foten, för att få in mera ljus och luft och solnedgångar i deras trädgård.

I den plantering som vi la jorden, började det tidigt komma upp grässtrån.  Vid första anblicken såg ut att vara kvickrot.

Sedan upptäckte jag att det var en lökväxt.

Sedan började lökväxten att blomma blått.

Det var Märtagretas  vårstjärnor som följt med hit till Byn.

Tack för dom Märtagreta och nästanmaken Bonden!

Igår jagade den svarta Svartis, som har kulorna kvar, Singoalla, när vi kom hem från Handelsträdgården igår.

Singoalla sprang raka vägen hem till sin mamma.

Han satte sig i säkerhet på trappräcket.

Ingen var hemma hos Singoalla, men jag kände på dörren.

Den var olåst.

Singoalla sprang genast in i tryggheten.

Sören Katt hade nog åsett dramat.

Han var spattig och upphetsad.

Svartis låter Sören vara.

Kanske har han amnesti för att Svartis var Klas, katten alltså, underhuggare förr.

Men Svartis har alltid läxat upp Singoalla.

Senare på eftermiddagen såg jag en främmande katt i grannskapet.

Fortfarande utkämpas det strider om tronen i Byn.

Att dom inte ger sig!

Elaka Tanten är kastrerad och hennes dotter är redan med barn.

Här finns inget att hämta.

Sören Katt vill inte gå in om kvällarna längre.

Vi får lura in honom med list och snabbhet.

Jag vill inte att han ska vara ute och se på gatuvåldet om nätterna.

Det är han ännu för ung för.

Han kan ju hamna i gängslagsmål.

Sören kan nöja sig med att brottas med Singoalla på dagarna.

Sveriges sjuksköterskor är mitt i en lönerörelse.

Det tycks vara så att förhandlingarna har strandat.

Parterna är inte överens.

Sjuksköterskorna tycker att de är för dåligt betalda

Det tycker inte Sveriges Kommuner och landsting.

I Världens Ände går Kommunen ett steg längre.

De vill att sjuksköterskorna på Lasarettet ska arbeta två timmar mer i veckan, utan att få extra betalt för det.

Alltså en ren lönesänkning.

Det är obegripligt att någon har mage att avkräva en hel yrkeskår, att inte bara jobba mer i ett redan krävande arbete, utan även gå med på en lönesänkning.

Det är oförskämt och omoraliskt.

Vem går med på att jobba mer för mindre lön för att maskera resursbrister?

Inte Kommunens män i allfall.

Någon måtta får det vara på lojaliteten med arbetsgivaren.

Jag mailade dottern och sa att jag tänkte anta lägerfånge-looken och välja de runda bågarna.

Hon svarade:

haha. så du tänker inte se ut som alla kulturkoftor(en sån tant som du.. som gillar kultur, museum å teater å så) som finns... Ja, lite rebellisk måste ma va.

Rebellisk?

Kulturkofta?

Vad ska man säga?
 

Sören Katt har arbetsamma dagar.

Ena dagen blåser det så han inte har ro att vila middag.

Andra dagen kvittrar det så han inte har tid att vila middag.

Nästa dag måste han springa efter Singoalla så han inte har tid att vila middag.

Unga kattpojkar får därför gå in om kvällarna.

Svarta trampdynor har han också numera.

Han skulle behöva tvätta fötterna innan han lägger upp dom i ansiktet på mig, när han väl har ro att koppla av.

Det är inte enkelt att vara med tonåring

Nu är det verkligen vår.

Jag har varit i Ankdammen idag.

Folk blir liksom annorlunda när solen lyser och det är +10 grader.

På något sätt lite lojt njutningsfulla.

En och annan har tagit av sig pälsmössan och tumvantarna.

Precis som jag som tog fram min svarta prasselkappa från Boulogner

Jag har varit hos optikern.

Det blir nya glasögon.

Jag har valt ett par små, runda, svarta bågar.

Bågarna har hemliga färger på insidan, grått och rött.

Det är det bara jag som vet att dom har.

Dottern säger att jag ser ut som kommen direkt från arbetslägret.

Särskilt på den bild som Maken tog på mig för att skicka till henne för att få hennes uppfattning.

Nu blir det lägerfånge-looken i allfall.

Jag får se till att flina lite mer när jag har de nya glasögonen på¨.

Jag såg visst sur ut på bilden.