I går kväll övertalade Sören Katt mig att få lov att vara ute hela natten med de stora katterna.

Han tittade allvarligt på mig och pep och pep.

Sören Katt jamar inte, han piper.

Tillslut kunde jag inte stå emot.

Jag gick upp ur sängen och släppte ut honom i natten med förmaningar om att vara försiktig och akta sig för räven och den Svarta Grannen och inte göra något dumt.

Redan i lördagsnatt hade Singoalla och Sören något slags lördagsparty här ute runt husen. De satt mitt på vägen under gatlyktan och såg oskyldiga ut eller for runt som skott i trädgårdarna.

Maken hade svårt att fånga in honom när det var dags att sova.

Vi insåg att kvällen för den första utenatten nu strax skulle inträffa.

Jodå, jag sov lite oroligt i natt, som alla tonårsföräldrar, när deras  tonåringar är ute och rumlar om nätterna. Eller också berodde det på att jag hade så förbannat ont i min gamla kropp.

Han satt ute på trappan, när Maken skulle hämta in morgonblaskan i morse.

Fullständigt överlycklig.

Nu sover han djupt i duntäcket precis som Klas, katten alltså.

Där kommer han antagligen ligga och tryna långt in på eftermiddagen.