Liksom Fru Fundersam läste jag igår i nätupplagan av DN om sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt som skrev om att dagens småbarnsföräldrar är den nya riskgruppen när det gäller utbrändhet på grund av för lite sömn.

Avgjort en intressant artikel.

Lokalradion i Världens Ände hade till och med ett inslag och en intervju med Torbjörn Åkerstedt igår.

Sömn är viktigt.Att dagens människa sover för lite, är ingen direkt nyhet.

Dagens barn sover också för lite.

Det har det skrivits om.

En konsekvens av dagens livssituationer?

Ja, skulle jag vilja påstå.

Men också nej. 

Kvinnor har sovit för lite, långt innan livet började snurra i allt hastigare tempo för människorna. Att det skulle vara något nytt, att konsekvensen av för lite sömn är att blir utbränd, tror jag inte heller. Förr sa man att det var "nerverna", när kvinnor inte mådde bra. Då var ordet utbränd inte uppfunnet. Det gällde vare sig man var en 50-åring eller en 30-40-åring.

Men att dagens småbarnsföräldrar har skruvade uppfattningar om hur livet ska se ut, började långt, långt tidigare. Redan när jag och Fru Fundersam var småbarnsföräldrar grundlades detta.

Vi skulle safta och sylta och laga bra och näringsriktig mat till våra barn. Vi talade vi om kvalitet. Många av oss ansåg att den industrilagade maten inte var tillräckligt bra för våra barn. Samtidigt förverkligade vi oss själva i yrkeslivet och på fritiden. En del av oss stod faktiskt och saftade och syltade på nätterna, istället för att sova.

Vi gjorde hemmafruns arbete, som på det urbaniserade 60-talet, på den tiden då att arbeta i hemmet var ett slags arbete i sig. 

Men vi arbetade heltid i förvärvslivet och heltid hemma.

När färdiglagad mat från livsmedelsindustrin gjorde sitt intåg på 60-talet, var det för att den yrkesarbetande kvinnan inte kunde vara hemma och sylta och safta längre.

Aldrig någonsin har kyl- och frysdiskarna varit så fulla av färdiglagad mat som idag. Och folk köper den.

Vi ägnar allt mindre tid till matlagning, men det läses allt fler mattidningar och det ges ut fler kokböcker än någonsin.

Men inte har vi mer tid för det.

Det har bara fortsatt och snurrat fortare.

Vi försöker göra mer och mer på samma tid som förut.

Det handlar om tiden som inte finns.

Men att det är ett nytt fenomen att människor inte mår bra att sova för lite, tror jag inte. Vi idealiserar i stället hur det var förr och att människor mådde bättre och sov mer då. 

Kvinnan drog det tyngsta och sömnlösaste lasset då som nu.

Jag tänker på min svärmor.

Hon blev småbarnsmamma på 50-talet och fick sitt första barn när hon var i 30-års åldern, precis som jag själv. Hennes barn kom tätt.

Hon hade sömnstörningar hela livet ut.

- Jag började sova dåligt när barnen var små och sedan har det fortsatt. Jag har aldrig sovit bra sedan dess, sa hon en gång.

Hon skötte hushållet och hemmet, trädgården med potatis, frukt- och grönsaksodlingar, var aktiv i  kyrkan och socknen, skötte grisarna och hönsen, var småbarnsmamma och hustru.

Maten var inte färdiglagad från industrin på 50-talet. Färskt bröd och kaffebröd var en självklarhet och ett måste, det skulle bakas varje vecka på den tiden.  Moderna maskiner som underlättade hushållsarbetet fanns inte, även om svärmor var tidigt ute med en hushållsassistent. Frysen gjorde sitt intåg, men var inte något som fanns i var kvinnas hem.

Hemmets skötsel var annorlunda då än nu. Tänk bara på hur tvättmaskiner och torktumlare har utvecklats.

Hur hann hon, kan man undra?

Ja, inte hann hon sova tillräckligt mycket i allfall.

Vad det handlar om är tiden.

Tiden räckte inte till för sömn varken då eller idag.

Det är ingen skillnad för kvinnor då eller nu.

Det är bara det att vi andvänder den tid vi inte har annorlunda idag mot förr. Då kretsade det mest kring "det lilla livet". Idag kretsar det kring det "stora".

Men allt snurrar i snabbare takt.

Precis som då är sömnen orolig och oregelbunden med småbarn i huset som gråter på natten.

Det har småbarn gjort i all tider.

Det är absolut ingen skillnad

Sömnbrist är en kvinnofråga.

En del män säger att kvinnor har större sömnbehov än män.

De behöver inte sova lika mycket.

Men det kanske beror på att de har en större sömnskuld till sig själva som de aldrig får betala igen.

Att man blir fysiskt sjuk med psykiska konsekvenser av att sova för lite är ett faktum. Om vi kallar det "nerverna" eller utbrändhet är en smaksak och en generationsfråga.

Men inget är nytt under solen.