Alla inlägg under augusti 2007
Det var hett och fuktigt i Byn idag.
Fortfarande, fast det är kväll är det hett och fuktigt. Det är trevligt när det är hett, men inte när det är fuktigt.
Jag föredrar en öken framför ett våtvärmande omslag.
Långt ute över sjön, mot öster, mullrar det. Torråska. Det är som på den gamla goda tiden, när det nästan aldrig åskade i Världens Ände och åskan höll sig på avstånd. Nu för tiden när vädret och klimatet har tappat fattningen åskar det mer än det ska.
Inte en pust genom alla öppna fönster. Lakanen var alldeles klibbiga i natt.
Snickaren var här med rep och en listig konstruktion på upphängningsanordning till hängmattan. Nu är den på plats.
Lite väl sent, kanske. Sommaren ska ju snart ta slut.
Jag stämde träff med Lady Black på Bageriet.
Kunde ju passa på att ses när hon ändå vandrat in i Medeltiden.
Det är inte var gång hon är i Världens Ände och kan slita sig från Ankdammen. Vi frångick våra traditioner och lunchade inte på Brinken.
Det var en trevlig stund.
Bageriet borde annars ge mig bakshish med anledning att jag drar dit så många kunder hela tiden. Annat är det i Egypten.
Klas, katten alltså, håller sig vid liv.
Han tycker inte om mig längre. Jag petar ju in piller i gapet på honom. Han sätter klor i armarna på mig.
Klorofyllgrön upphostning i gårkväll. Det lutar mot någon växtdel i fel strupe, förutom hans vanliga hosta. Men han vill ut. Det får han inte.
Men han kan andas om han inte rör sig. Därför ligger han still.
Klas, katten alltså, och jag vaknade vid 7-snåret av att det åskade.
-Fan också, tänkte jag. Jag behöver sova efter gårdagens strapatser med bussresa till Ankdammen och veterinären med sjuk katt.
Klas tror att det är nyårsfyrverkerier när det åskar. Han är rädd för det.
Vi låg där och försökte sova. Ett tag slumrade jag nog till också, mellan knallarna, då jag försökte klappa den sjuka katten, så att han inte skulle behöva vara så rädd. Några ordentliga smällar fick oss att hoppa högt. Och som det regnade sedan.
Vid halv 9 gav jag upp. Lönlöst att frösöka sova ordentligt. Då åskade det fortfarande. Men en bit bort. Klas tog det säkra för det osäkra och hoppade ner och la sig under sängen då. Så brukar han göra på nyårsafton.
Jag föreslog Maken att dricka te med mig.
Men han ville gå ut och gulla med sin kompost.
När vi kom hem i går kväll efter en spännande vandring i folktrons och vidskepelsens tidevarv på Museet, trampade jag i något äckligt som låg i fårskinnet på sovrumsgolvet.
Klas, katten alltså, tänkte jag. Han har ju fått penicillin. Var han lös i magen? Nejdå. Det äckliga var något han kräkts upp. Det visade sig vara ett decimeterlångt, mycket styvt, brett grässtrå och slem. Hur har det överlevt och hållt sig ganska grönt i magen i två dygn? Klas har ju inte varit ute på väldigt länge utan bara legat och kippat efter luft med gråa läppar och grå nos. Har han hostat upp det? Satt det i luftvägarna? Var det därför han plötsligt hade svårt att andas?
Det finns mer i såfall.
Han verkar överleva.
Nu vill han gå ut. Men sjuka katter ska vara inne och medicinera. Speciellt när de är gamla och har andnöd. Tänk om de främmande elaka katterna kommer och bråkar. För att inte tala om granntanterna.
Det är hårt att vara sjuk.
Och katt.
Det är inte bara Världens Ände som har gått in i mörkret.
Klas, katten alltså, var på väg dit också. Inte till Medeltiden, utan till de sälla jaktmarkerna, där mössen alltid är feta och sparvarna flyger in i munnen på en.
Ja, Klas är sjuk.
Han hostar ju, det vet väl alla som följer hans väl och ve. Frustar och pyser gör han också. Men natten till lördagen vaknade jag av att han hade svårt att andas. Andnöden har tilltagit sedan dess. I söndagskväll var det värre. I går trodde vi att det var slut med honom. Då kunde han inte hosta längre. Bara andas lite svagt. Inte gå. Inte äta. Inte dricka. Det skramlade i lungorna på honom.
På kvällen blev han lite, lite bättre.
Klas var inte sämre i morse. Alla sa ändå adjö till Klas när vi for till veterinären.
- Det skulle kunna vara vatten i lungsäcken, sa veterinären som ställde diagnosen missbildat svalg, när Klas sökte sist för sin hosta. Nej, hjärtat slog alldeles utmärkt. Det lät bara lite i ena lungan, inte riktigt som kattastma, men det lät. Inga tecken på infektion.
- Nu är han normalviktig i allfall, sa veterinären. Hon antydde att Klas är för tjock. Men det visste jag redan. Han var för tjock redan när han föddes. Om han inte hade levt på bantningsfoder hela livet, skulle han varit smällfet. Tur att han aldrig varit så stillasittande.
-Nu prövar vi astmabehandling, fortsatte hon se´n. Antibiotika och cortison. Sedan blir det återbesök om en vecka.
-Så då får du hänga med ett tag till, sa jag till Klas.
Nu slapp vi begrava honom i kväll.
Det var en lättnad.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
|||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|