Alla inlägg under augusti 2007

Av Tant Tagg - 14 augusti 2007 10:51


Det är nästan 90% luftfuktighet i Världens Ände.

Det är som att ligga i badkaret, när man i själva verket sveper lakanen om sig om kvällarna.


Kvällarna är augustimörka och de små meningslösa gröna flygfäna kommer som alltid in i huset genom de öppna fönstren. Dras de till ljuset?

På morgnarna ligger de i drivor döda på fönsterbrädorna.

Eller också sitter de i spindelnäten.

Spindlarna har också högsäsong nu.

Världens Ände är Sveriges spindeltätaste område.

I allfall i Byn. I allfall i vårt hus.

Av Tant Tagg - 13 augusti 2007 20:58


Nu är han begravd.

Klas, katten alltså.

Han är begravd i en kyrkogård i trädgården bredvid sin bror och några marsvin och kaniner.

Vi fällde många tårar vid hans grav.

- Du har varit en bra katt, sa vi

- Du har varit så speciell, sa vi

- Du har så mjuk päls, sa jag och pussade kisse

- Jag har aldrig älskat något djur så mycket som dig, sa Maken.

Så svepte vi in honom i ett gammalt badlakan tillsammans med några körsbärsgrenar från hans favoritträd. La honom i graven och skottade igen.

Ovanpå graven la Maken den största stenen vi hade. Sedan kom maken med ännu en stor, men röd sten.

- Räven ska inte få en chans att gräva upp dig.


Sedan åkte vi till Det Närmsta  Samhället och åt begravningsmiddag på pizzerian.


Det var en sorglig kväll, men precis som när människor dött och blivit begravda så känns det lättare efteråt

Av Tant Tagg - 13 augusti 2007 20:50


Astrakanerna brådmognar i växthusklimatet. Världens Ände är fuktvarmt. Trastarna pickar på äpplena även när de sitter kvar på trädet. De flesta  äpplen har ramlat av det sista dygnet. De som inte rönnbärsmalen gett sig på sätter trastarna i sig med god aptit.


Jag måste rädda det som går att rädda.

Av Tant Tagg - 13 augusti 2007 15:41


Ja, så var det.

Ett kattliv till en annan värld.

Klas, katten alltså, finns inte mer.

Det är sorgligt. En kattvän som till sist dog i min famn ute i trädgården.


Idag var Klas sämre. Han lyssnade inte till sitt namn. Han sökte sig allra längst in i gömslena. Han ville inte veta av några människor. Han hade ingen önskan att gå ut. Så jag förstod att nu skulle det inte gå längre.


Jag började umgås med tanken på att det var dags att avliva honom. Det här skulle inte vända. Det här var inget meningsfullt kattliv. Maken hade tänkt samma sak. Men jag önskade att han skulle få dö här hemma ändå.


Försynen såg till att han fick det. Jag bar ut honom i trädgården. Sedan gick det inte längre.


Av Tant Tagg - 12 augusti 2007 21:40


Klas, katten alltså, är deprimerad.

Han kan inte gå ut.

Det kan man inte om musklerna har minskat och man inte äter själv.

Hussen och matten måste ha uppsikt över en så vårdkrävande katt.


En medeltidsklädd yngling från Storstaden på besök, berättade hur hans familj försökt hålla humöret uppe på deras deppiga och sjuka katt genom att tjudra honom på uteplatsen, så han kunde vara ute fast han inte var frisk. De gav sin katt en klösbräda med kattmynta att ligga på så han kunde bli upprymd och lite i gasen. Han menade att en katt behövde få vara glad och få vila för att kunna tillfriskna.


Klok pojke.


I dag har vi lånat ett koppel hos en hundägare vi känner. Ja, faktiskt en kennelägare till och med. En kennel för dvärgspetsar. De är mindre än Klas, så kopplet var perfekt.


Nu har Klas för första gången varit ute på en vecka. Han har varit tjudrad på trappan och legat på en trasmatta och tittat på världen. Då och då har vi promenerat med honom i trädgården.

Han blir trött.

Han orkar inte gå långt.

Han måste lägga sig och vila ofta.

Men han fick kissa i naturen.

Han gillar det.

Av Tant Tagg - 11 augusti 2007 11:47


Svansen åker upp oftare.

Andingen är normalare

Inte riktigt klar i knoppen

Äter inte.

Grässtrån i luftvägarna är mycket ovanligt, sa veterinären som träffade, Klas katten alltså, i tisdags. Men ingenting är omöjligt när det gäller Klas.

Hon sa att nu måste han äta. Han mår illa. Då vill han inte äta. Nu är det tvångsmatning med specialfoder för sjuka katter som ska återhämta sig, tills han får tillbaka matlusten, som gäller.


Det här kommer att ordna sig.



Av Tant Tagg - 10 augusti 2007 15:53


Människor som har gått in i väggen ska helst inte sjukskrivas en enda dag. Det är innebörden av Socialstyrelsens nya riktlinjer till läkarkåren som nu är klara. "Vi räknar med att det kommer att bli kontroversiellt", säger projektledare Jan Larsson.
 

Så står det i ingressen i en artikel i dagens DN

 

Ja, kontroversiellt lär det bli.

Redan i oktober skall de nya riktlinjerna för hur länge en läkare bör sjukskriva en patient med diagnoser som utmattningssyndrom eller depression i normalfallet. Även diagnoser som ryggskott, hjärtinfarkt och lunginflammation. Vid blindtarmsinflammation ska du heller inte behöva vara sjukskriven alls om du inte har ett fysiskt betungande arbete. Allt för att förhindra slentrianmässiga och onödiga sjukskrivningar, som projektledaren säger.


Detta var en utredning som påbörjades redan av den förra regeringen. Den nya borgerliga regeringen stödjer självklart detta. Finansminister Anders Borg hoppas att det bland annat ska spara pengar till finansieringen av den andra delen av jobbavdraget. Det kunde man ju räkna ut. Självklart.


Experterna på socialstyrelsen som arbetat fram riktlinjerna har haft kniven på strupen. Det vore kanske förmätet av mig att säga att de är köpta. Det är ett systemfel när finansministern glatt säger att nu kan vi finansiera de ökade jobbavdraget i höst. Det måste vara något som är fel när de som är sjuka ska finansiera de som är produktiva. Det borde vara tvärtom. 

Skamligt är vad det är. Socialstyrelsens experter har i allfall ingen god vetenskaplig grund för sina rekommendationer eftersom sättet att se på arbetsförmåga, istället för på sjuklighet, är ny för arbetsmedicinen. Med andra ord, det finns inte särskillt mycket forskning att luta sig på, får man anta. 


Socialstyrelsen som arbetat fram kriterierna för sjukskrivningstiden har prövat dessa på nio vårdcentraler i några landsting. Sjukvården där var ängsliga för att de skulle vara för snäva, men de tyckte de var helt i sin ordning och medicinskt välgrundat. 


Men det finns anledning att vara kritisk. 


Vad är ett normalfall? Vem avgör det? Hur bedömer man vad som är ett normalfall? Är det ett normalfall om man t.ex är har diffus värk, är måttligt deprimerad, och har svår astma? Verkligheten kan ju se ut så. Hur länge får en svårt deprimerad person vara sjukskriven? Får man vara sjukskriven om man är så deprimerad att man vill ta livet av sig? Så illa kan det vara. Frågan är hur stor arbetsförmågan är vid dessa tillstånd?  


Den psykiska ohälsan o Sverige är stor. Alltför många människor kan inte få kvalificerad vård och behandling av psykisk ohälsa i dag. Alltför många människor är hänvisade till vårdcentralen med även svårare depressioner och uttmattningstillstånd. Miltonpengarna kom aldrig patienterna inom psykiatrivården tillgodo. Jag säger inte att det är olämpligt att gå till vårdcentralen med depression. Allmänläkaren på vårdcentralen kan alltid förskriva SSRI-preparat, men vad mer? En del vårdcentralen kan erbjuda psykologsamtal. Det är bra, men vad mer? 


Idag hyllas den kognitiva beteendeterapin som ett botemedel mot allt. Man vill ha snabba resultat. SSRI-preparaten hjälper också ofta snabbt. Vad man är ute efter är snabb bot och snabb normalisering. Det är inget nytt. Ända sedan 80-talet har det sagts till människor att det är farligt att sjukskriva sig. Då kan man bli fast i sjukskrivningsträsket och få svårt att ta sig ur det. Det blir svårt att börja jobba igen. Men hur har det gått för alla de som trott att det var farligt att bli sjukskriven, men som ändå jobbat på? De som trott på att man skulle bli så demoraliserad att man skulle bli arbetsskygg på kuppen, och inte skulle vilja börja jobba igen efter sjukskrivningen. Alltså de som jobbat och varit utbrända. Jobbat och varit deprimerade. Jobbat och haft svår sömnstörning i åratal. Jobbat och haft ont i magen. Jobbat på kryckor. Jobbat och varit förkylda. Bara för att de alltid hört att det inte är bra att sjukskriva sig. Att sjukskrivning inte hjälper. För det finns faktiskt sådana människor. Men de är fortfarande sjuka. Eller till och med sjukare.  

Nej, så ska vi ju inte tänka längre; eller till och med sänkt sin arbetsförmåga, ska vi ju säga numera.

Vad gör man med dem som redan provat på att inte vara sjukskrivna och som fortfarande är sjuka? 


Det finns ett systemfel i samhället.  

Alla kan arbeta och mår bra av det, är budskapet. Men hur ser arbetslivet ut? Kan man arbeta i alla yrken med utmattningsdepression, om man t.ex har svårigheter av kognitiv natur. Kan man alltid utföra sina vanliga arbetsuppgifter om det krävs kognitiva förmågor som t.ex minne? Arbetsgivaren har fram tills nu haft rehabiliteringsansvaret. Nu tar Försäkringskassan över. Många människor kan arbeta med liten arbetsförmåga. Jag tror att alla har en plats i yrkeslivet med eller utan sjukdomar. Vad som saknas är lämpliga arbeten. Viljan, fantasin, förmågan till tillmötesgående och smidighet hos arbetsgivaren är svagt. Man kan inte tänka gränsöverskridande. Samordning arbetsgivare, försäkringskassa och arbetsförmedling är lika svagt och fantasilöst.


Arbetsgivaren brukade sällan eller aldrig kunna erbjuda lättare arbete till den som har nedsatt arbetsförmåga. ”Det finns inga sådana jobb” eller ” Vi kan inte inrätta speciella tjänster” är sådant som arbetsgivaren kunde försvara sig med, när de misslyckats i sitt ansvar för den anställde. Frågan är om Försäkringskassan ska lyckas med att få arbetsgivaren att ta fram lättare arbeten eller arbetsuppgifter för den som är sjuk men inte behöver sjukskrivas.

Om man tror att man kan komma tillrätta med ohälsa genom att inte sjukskriva de som är sjuka påminner det om sagan om Kejsarens nya kläder. Ungefär: om man inte låtsas om att människor är sjuka så är de nog inte sjuka. Ingen kommer att tordas säga att sjuka behöver sjukskrivas, för det har Socialstyrelsen sagt att de inte ska.


Men det finns fler kritiska röster än min: 


Det viktigaste för patienterna är att de får hjälp att bli friska. Men ordentlig behandling för psykisk sjukdom har svenskar inte fått på tio år, enligt Aleksander Perski, docent på Institutet för psykosocial medicin på Karolinska Institutet. –        Det här låter som ytterligare ett försök att spara pengar. Det kommer främst att rikta sig mot kvinnor och svaga grupper i samhället, säger Aleksander Perski.

Han menar att det inte är klokt att utförsäkra en av samhällets huvudsjukdomar just nu.

– Psykiskt sjuka har tillräckligt med problem. De är en betydande sjukdomsgrupp, och det är främst unga människor som drabbas, säger Aleksander Perski.


När det gäller psykisk ohälsa är det direkt olönsamt att inte satsa på att göra dessa människor friska. Bland annat kan en person med utmattningsyndrom bli deprimerad utan behandling. En måttligt deprimerad utan behandling kan bli svårare deprimerad. Ju svårare depressionen blir dess då större risk är det att den blir kronisk. Det kan man t.o.m läsa om i böcker och borde inte vara en nyhet för Socialstyrelsens experter.


Människor blir inte friska av att höra att de inte är sjuka och mår bättre av att jobba och sedan bli lämnade utan hjälp. Sannolikt skulle bra vård av människor med utmattningsyndrom och depression minska behovet av sjukskrivning på sikt. Men då kan man behöva vara sjukskriven för att få vård. 


De här riktlinjerna är så egendomliga och kortsiktiga. Jag har svårt att lita på Socialstyrelsen och kan i min enfald inte annat se, än att de handlar om samhällsekonomin. Att man från politiskt håll inte är smartare i sitt sätt att lösa dessa frågor är förbluffande. Även om man prövat riktlinjerna på ett antal olika vårdcentraler i ett antal landsting och att de fallit väl ut där, enligt den enda röst som uttalar sig i DN:s artikel idag, kan jag inte annat än se, att det är ett på tok för litet underlag för att man ska tro på dess förträfflighet.Nej, Socialstyrelsens experter är handlingsförlamade av den politiska heta potatisen Sveriges ekonomi och borde istället vara ett organ som ser till medborgarnas bästa ur fler än en synvinkel. Lämpligen vad alla utbrända ska ta sig till.     

Av Tant Tagg - 9 augusti 2007 22:20


Singoalla, undrar var Klas, katten alltså, är.

Klas ligger i trappan och vill gå ut.


Nu kan han springa nerför, men vilar lite på mitten. Ibland åker svansen uppåt. Han kan andas normalt om han ligger still. Inga mer grässtrån har hostats upp. Men han äter inte. Inte ens det vedervärdigt luktande kattmalten.

Presentation

Omröstning

Vad ska Tant Taggs blogg handla om i framtiden?
 Trädgårdsarbete
 Gnäll
 Kommunalpolitik
 Matlagning
 Sören Katt
 Orättvisor i världen
 Dagbok
 Feminism
 Litteratur
 Precis som förut
 Sjukdom och elände
 Kritisk granskning av den för tillfället sittande regeringen
 Fotografering
 Andlighet
 Ovärldsanalys
 Dikter och poesi

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4
5
6 7 8 9 10 11 12
13 14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30 31
<<< Augusti 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards