För några dagar sedan kunde man läsa denna insändare i lokalblaskan i Världens Ände, med följande logiska och konsekventa innehåll:

Öppet brev till stats- minister Fredrik Reinfeldt

Nu när ni under er korta regeringstid hunnit göra så otroligt mycket för folket och landet tycker jag det är dax att ni tänker lite på er själva också.

Magnus Berg Burgsvik

Min vän Tidningsmannen skrev en tänkvärd kommentar på bloggen, apropå hur det är att leva med djur.

Jag tror att jag kunde gå hän och leva samman med djur - de äro så fridsamma och i sig fullkomnade,

Jag står och betraktar dem länge, länge,

De svettas ej och jämra sig ej över sina livslägen,

De ligga ej vakna i mörkret och gråta över sina synder,

De göra mig ej sjuk av att diskutera sin plikt mot Gud,

Icke en av dessa varelser är missnöjd, icke en är fången i detta vanvett av vilja äga tingen,

Icke en böjer knä för den andre eller för någon av sitt släkte, som levde för tusentals år sedan,

Icke en på hela jorden är bättre eller sämre.

Walt Whitman, Leaves of Grass

Det är väl kanske själva kärnan i att vi människor mår väl av att vara i djurs närhet.

Nu kommer det en ny epok

När Klas, katten alltså, blev sjuk  föddes det en liten röd katt i grannsocknen. Det var nog meningen att han skulle få komma till oss.

Det visste vi inte då, men nu vet vi det.

Ja, Klas, katten alltså, har ju gått ur tiden.

Men pälsen får vara med här.

Det är många som har gett mig sympati och deltagande. 

De har engagerat sig.

Många har skrivit snälla saker i kommentarerna.

Någon har skickat mig fina bilder med gemensamma trevliga minnen för att muntra upp mig

En har svingat en bägare till Klas minne och tagit fram Gunnar Björlings diktsamling Vårt kattliv timmar

Andra har berättat hur de handskades med sorgen efter en god djurkamrats frånfälle.

Onekligen känns det skönt och bra.

Tack.

Jag skrev om systemfel i går.

Om ett konkret exempel på systemfel, kunde man läsa om i dagens lokalblaska i Världens Ände.

På Skattemyndigheten i Ankdammen har två kvinnor skött kaffekokning och brett smörgåsar till skattemasarna  i 18 år. Nu har de blivit uppsagda. De är i stället ersatta av fyra kaffeautomater. Smörgåsarna få personalen bre själva. Under ett års tid har personalen på skattekontoret bönat  och bett att få behålla kvinnaorna.  Kvinnornas fackförbund har förhandlat med Stor-myndigheten i Norrköping om att de ska få fortsätta att arbeta. Fackförbundet har bl.a argumenterat för att kvinnorna ska få fortsätta jobba med anledning av att den statliga myndigheten borde ha ett extra stort ansvar i all den stund kvinnorna har en lönebidragsanställning och har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Men Stor-myndigheten säger nej. De är obevekliga. Inget annat skattekontor har personal som sköter markservicen åt de anställda och så ska det heller inte vara i Ankdammen. Det är inte Myndighetens huvuduppgift att bedriva kaffekokning och smörgåsberedning, menar dom.

Det är precis så här verkligheten ser ut.

Människor som av olika anledningar behövde ett lättare arbete fanns förr också. Även innan människor med utmattningssyndrom skulle klämmas åt. Folk blev halta och lytta då också. Det kommer de att fortsätta vara och bli.

Folk kommer att bli opererade och bryta benen i framtiden också. Även om du inte har ett tungt jobb, måste du kunna vara mobil på jobbet. alla sitter inte still på sitt arbete. Arbetsgivaren kommer inte att kunna hjälpa dessa människor med lättare arbete. De arbetena finns inte längre.

Normen för begreppet arbete har också förändrats. Jag arbetade mycket mer idag än när jag började arbeta. När jag började arbeta fick de som var äldre ett lättare arbete, som en självklarhet, hos arbetsgivaren om de önskade det. Idag arbetar äldre lika mycket som yngre. Yngre människor orkar inte heller. Det som är normalt i dag var inte normalt för trettio år sedan. Det har långsamt glidit i väg till ett nytt normsystem, för vad man normalt bör hinna att göra på en arbetsdag. Ingen behöver vara i ett karriärsyrke med en hög lön, för att ha dubblat eller tredubblat sin arbetsinsats jämfört för bara tio, femton år sedan.

Människor som redan är sjuka kan omöjligt hålla det måttet.

Idag har vi individuell lönesättning. Du ska kunna tala för dig själv och kunna prestera lite extra för din lön. Även chefen har tappat styrfarten och blivit fartblind. Chefens norm för vad som är en normal mängd utfört arbete har också tänjts ut.

Det saknas ett annat sätt att se på arbete. Det saknas arbeten som människor som är utbrända, deprimerade, hjärtsjuka, fibromyalgiska, migräniker eller har kotförskjutningar eller så, kan arbeta med. Som är nyttiga och behövs och som är meningsfulla.

Den enda förutsättningen för att människor med psykisk ohälsa ska få en möjlighet att bli friska är sjukskrivning, rehabilitering och ibland ett annat eller ett lättare arbete.

Det existerar massor av sådana arbeten. Jag ser dagligen arbeten som inte utförs och som skulle kunna göras av någon som inte orkar springa så fort. Men de finns inte i brist på fantasi och pengar och krav på effektivitet.

I över 30 år har jag haft någon som ska ha mat och snott kring benen på mig. Eller som sovit i min säng. Någon som man ska sörja för och som väntar när man kommer hem. Det är första gången jag är utan djur.

Det känns egendomligt att inte ha någon katt längre.

Nu har både Socialministern och Socialstyrelsens projektledare Jan Larsson backat när det gäller riktlinjerna för sjukskrivningar som skulle börja gälla redan i höst.

Nu backar Jan Larsson och säger att de som har klassiskt utbrändhetssyndrom ska verkligen vara sjukskrivna, kanske 8 månader eller mer. Vi har varit lite diffusa, säger han. Det här visar att vi måste kanske dela in rekommendationerna för utbrändhetssyndrom i två delar, en för lindrigare symptom och en för svårare.

Men hur blir det för de deprimerade? De hjärtsjuka? De nyopererade?

Kan man vara lätt-deprimerad och lätt-opererad också, inte bara lätt-utbränd?

 Inte helt oväntat blev det starka reaktioner i både bloggvärlden och bland den 'lille mannen på gatan', när människor med psykisk ohälsa skulle arbeta sig friska

I dagens DN-debatt skriver psykiatrikern Jörgen Herlovson, som arbetar med stressrelaterade sjukdomar, i en artikel om cynismen och människosynen i dessa riktlinjer. Det är en utmärkt artikel som tar upp själva kärnproblemen i denna nyordning. Människosynen är den första, möjligheten till behandling och vård den andra och möjligheten till förändringar på arbetsplatsen den tredje.

Jag delar artikels uppfattning till fullo.

Regering och myndigheter angriper problemet med ökade sjukskrivningar på fel sätt genom att förneka behovet av att bli sjuk av stress är en sjukdom. De fokuserar på enbart på sjukskrivningstiden, inte på behandling. Herlovsson skriver också att psykisk ohälsa över lag har låg status och detta gör att människor som drabbas av detta är oerhört utsatta. Nu har primärvården inte fått ett instrument som kan hjälpa dem i sitt arbete att göra dessa människor friska, bara en mall för rekommenderad sjukskrivning. Det är ingen hjälp för läkarens dagliga arbete. För de möter dessa människor med 'diffusa symptom' varje dag.

Alla människor mår inte bra av att arbeta när de är sjuka i en stresssjukdom eller är deprimerade. Andra behöver träningsprogram och arbete för att överhuvudtaget hålla sig uppe och levande. Det behöver de hjälp med. Den hjälpen existerar inte. Vare sig man är sjukskriven eller inte.

Försäkringskassan vill värna om deltidssjuksrivningen. Det låter fint. Men på arbetsplatsen finns idag inga ekonomiska ramar för vikarier. Det innebär att den som är deltidssjukskriven antingen gör sitt heltidsjobb på halvtid eller också får de friska arbetskamraterna arbeta mera.

Så ser verkligheten ut.

Det handlar om pengar. Hos regeringen. Hos försäkringskassan. Hos arbetsgivaren.

Hur skulle det vara om man rättade till systemfelet istället, så att människor inte blev sjuka.

Det skulle vara den verkliga besparingen.

Nu kan man andas i Ankdammen.

Medeltidsveckan är över.

En och annan kvarglömd turist strosar på gatorna.

Det är nu de utländska turisterna kommer. Kryssningsbåtarna lägger till på redden. Jag anar att denna dag var kryssningsbåten från Ryssland.

Det är i v. 33 alla man kan göra de verkliga rea-fynden. Det är då de dyra linnekläderna i de fina affärerna i Hansestaden reas för mer än halva priset.

Hela sommaren kan man däremot köpa ett par gummiträskor för 99 kr i varenda gathörn. Eller en klänning gjord av barnarbetare i Kina för 150. Tingeltanglet har varit billigt eller dyrt hela sommaren. Det beror på hur man ser det.

Ankdammen går in i den sensommarloja lite layed-back-aktiga eftersäsongen.