Finlands vita ros blommade ut i ett nafs. Kulingen blåste av de torra kronbladen över en natt. Nu blommar Sveas schersmin. Lite gräddvit, extra starkt doftande. De moderna sorterna som vi köpte för femton år sedan kan inte mäta sig med den, varken i doft, utseende eller i livskraft. Sveas schersmin kräver ingen föryngring som de andra gör. Den är ungefär lika pigg  som Svea själv var, som var 85 år när vi flyttade in i huset.

För en halvtimme sedan tänkte jag att jag skulle vilja ha ett fikonträd.

Jag har en deal med Förskolläraren i grannsocknen. Han finner en oerhörd glädje i att dra upp plantor från frö. Själv tycker jag att det är ett tids- och utrymmeskrävande arbete som jag helst vill slippa. Därför köpte jag mina tomatplantor till växthuset på plantskola. I Världens Ände är tomatsortimentet tråkigt och begränsat. Här får man bara odla Dansk Export. Det vill inte jag. För några år sedan gjorde Förskolläraren och jag istället en mycket smart överenskommelse. Jag köper frön till de tomatsorter jag ville ha. Han drar upp plantorna. Jag får de plantor jag behöver. Förskolläraren behåller resten.

Förskolläraren är rätt ovanlig på det viset att han inte tycker om tomater. Han äter dem inte, men han drar upp plantor och odlar dem. Till sin fru och mig. Han gillar ju att sätta frön. Så trädfrön är det roligaste han vet. Jag tror jag förstår själva kicken. Själv kan jag stoltsera med att jag drog upp en sibirisk rönn en gång från frö. Den växer fortfarande bra.
I år tog sig inte de chilipepparfrön som jag köpt. Det blev inget alls. Så därför hade Förskolläraren med sig en fikonplanta som han dragit upp från frö, som kompensation för pepparplantorna, när han kom med mina tomater idag.

Vad ska man säga? Antingen har jag förmågan att kunna spå i framtiden eller också hör Gud bön

Nu har det blåst kuling i Världens Ände i en hel vecka.

Allt har blåst sönder.

Till och med irisarna har lagt sig ned.

Vädret har återgått till det för årstiden normala.

Men torkan består.

Bönderna är klara med höet