Jag har en viss fallenhet för deckare. Det ska erkännas. Det började redan när jag var i 12 årsåldern och började läsa Maria Lang och Stig Trenter.

Nu är jag helt fast i Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson.

Jag sträckläser.

Men jag är inte ensam att fastna i Larsson böcker. Rut som är en betydligt äldre tant än jag, är precis lika fast.

Byn ligger i en socken som börjar komma i ropet. Den sista outforskade kustremsan i Världens Ände. Det är chicare än chict nu. Byn blomstrar som aldrig förr. Nu finns det hotell, flera restauranger, stugby, bageri, kaféer, hantverkare och företagare på löpande band.

När maken och jag flyttade hit i början på 90-talet var det rätt dött. Det var som att hitta en vit och bortglömd fläck på kartan. På 70- och 80-talet var det nästan ingen som bodde här. Då skrev Författaren böcker om en avsomnad by som Gud hade glömt. Fabriken som  ägde nästan hela byn hyrde ut halvruttna bostäder till överpriser. Det var nästan bara att putta ikull alltihop, på den tiden.

Nu är det andra tider. Huspriserna skjuter i höjden. Det är här man ska köpa sitt sommarhus när man kommer från Saftlandet. Det är nytt och spännande och oexploaterat. Över 3 miljoner för en strandtomt med en sommarstuga på är småpotatis för en som är van vid priserna i Stockholm. Helt plötsligt finns det massor med tomter till salu i Byn. En detaljplan måste göras. Här kan det expanderas.

Byborna är förståss glada. De som är företagare vill att socknen ska blomstra. Här finns det pengar att tjäna. Var och varannan medborgarna i Världens Ände tjänar pengar på turister. Så har det alltid varit.

När man köpt ett hus med strandtomt i socknen, då vill man förståss vara ifred och  ha det lugnt och skönt. Man vill inte ha extra mycket biltrafik på vägen ner mot hamnen. Inte heller vill man ha en kohage i närheten, för flugornas skull. Inte heller vill man ha så mycket folk och turister i omgivningarna överhuvudtaget, när man nu tillhör den exklusiva kretsen som råkas ha 3 miljoner på fickan. Inte heller vill man ha ett vindkraftverk som granne. Man vill inte ha skylinjen förstörd av ett hus en bra bit bort. En fri horisont är en rättighet när man har semester. Listan på olägenheter kan göras lång. Intressena går i sär.

Därför används de demokratiska rättigheterna flitigt. Din rättighet som medborgare att t.ex. få överklaga bygglov. Det kan du göra i tre instanser. Det är en process som kan ta många år.  Det hela kan drivas in absurdum utan att man kommer någon vart. Om nu de glada byborna såg sin chans att utveckla landsbyggden genom turism och besöksnäring så gick deras intressen helt i sär med de som köper sig ett sommarhus.

Särintressen mellan de som lever av de som firar semester och de som lever för att fira semester är ett dilemma.

Kanske ett slags Moment 22?

Själv gömmer jag mig bakom syrenhäcken när cyckelturisterna far förbi och undrar var havet ligger.

Idag har det blåst många sekundmeter i Världens Ände. Heta vindar. Nästan som i Afrika