Alla inlägg under mars 2007

Av Tant Tagg - 19 mars 2007 19:40

Maken säger att jag lät som en cykelpump i natt. Alltså när jag andades. Han petade lite på mig, men jag fortsatte att andas så det lät som en cykelpump. Han petade lite till och tillslut bytte jag sovställning och började andas normalt. När jag vaknade i morse gjorde det ont i lungorna. Lite hosta. Pollen? Astma? Ja, hängena på hasseln är rätt gula nu.

Av Tant Tagg - 19 mars 2007 16:33

Det blåser i Världens Ände. Nej, jag skrev inte att det blåste på månen. Men det är inte så stor skillnad. Idag är det mycket vind i allafall. Kulingvarning.

Av Tant Tagg - 19 mars 2007 13:09

Nu går det undan som katten. Ja, nedladdningshastigheten från Internetleverantören. Det beror inte på att jag nu skulle använda Mac, som en del kanske tror. Varför det går fort är det ingen som vet. Men efter lite pillande på mina kablar i telefonstationen gick det bättre. Nu ska det bli spännande att se för hur länge. Håller denna hastighet i sig även efter omstart av datorn eller är det en ren tillfällighet? Det kan bli en riktigt spännande följetong. En tekniker från den lokala elleverantören tillika Internetleverantören, har kunnat konstatera att det varken är min nya dator som det är fel på eller att det är jag som inte har gjort rätt inställningar, som supporten lät antyda, utan att det är modemet som inte synkar mot telefonstationen. Något stör modemet när det ansluter stationen. Men vad? Telia har kollat med sina mätinstrument och säger att mina kablar är perfekta. Men teknikern ser att det inte fungerar mellan modem och station. Efter att teknikern kopplade upp sig med sin dator i stationen, med mina telefontrådar blev det fart även här hos mig. Hokus pokus? Eller var det teknikerns magiska fingrar?

Av Tant Tagg - 18 mars 2007 21:56

Det kostar på att gå på 80-årskalas. Idag har vi varit mycket trötta. Vi gick hem i natten, maken och jag samtidigt med Sjökaptenen. Jag var ledsagad av dessa två vingliga herrar som höll mig i varsin hand, eftersom jag inte ser i mörker. Vägen ner mot Byn är alldeles svart. Inte ett lyse. Men i natt lyste stjärnorna på himlen alldeles särdeles starkt. Inte för de lyste upp vägen. Men det var vackert att titta på.

Av Tant Tagg - 17 mars 2007 12:38

Hemma i Byn igen gick jag och maken på kalas. Författaren fyllde 80-år. "Jag är glad att du blev 80", sa jag. "Ja, det är jag också", sa Författaren. "Men jag har en hälsning med gratulationer från de döda i allfall", fortsatte jag, "det är liksom på sin plats en sådan här dag". Författare förstod precis vad jag menade. Jag och maken och Författaren och hans fru, Tanten med tryckluftsborren, har haft Nisse ihop. När Författaren och Tanten med tryckluftsborren kom till Byn på 50-talet bodde Nisse och hans mamma grannar med dem. Misär var ordet. Båda var lite tokiga. När Nisse sedan levde ensam kvar i torpet, hade han inget att leva av. Ett normalt arbete att försörja sig på var en omöjlighet.Pension var väl det enda tänkbara, även om Nisse inte var någon som hade så höga omkostnader och krävde så mycket av livet som kostade pengar. Författaren hjälpte honom med myndigheterna. Så småningom flyttade Nisse från föräldrarhemmet och bodde länge på psyksjukhuset. Många år senare när vi köpte vårt hus, fick vi Nisse på köpet. Han bodde i huset redan. I 15 år har vi levt med Nisse. Här dog han den första advent 2005. Nisse hade kunnat vara med i boken "De ovanliga" av Åke Mokvist. Det är klart att han skulle gratulera sin vän författaren på 80-årsdagen. De har känt varandra ännu längre än vad jag och maken har gjort.

Av Tant Tagg - 17 mars 2007 12:23

Nu har jag fått passera Stockholms centralstation två gånger inom loppet på ett par dagar. Jag har fått ägna mig åt en av mina favoritsysselsättningar, nämligen att glo på folk. Vi tittar på andra människor alldeles för lite i det här landet. Det är ett av de mest enkla nöjen man kan företa sig. Centralen är ett utmärkt ställe att ägna sig åt denna sysselsättning.Jag passade på att äta en lunchmacka innan jag tog flygbussen till Bromma för att återvända till Världens Ände. Den serverades av några ointresserade unga kvinnor på ett av caféerna på Cityterminalen. Jag slutar aldrig förundras över varför så många unga människor tappat lusten och glädjen idag. Varför man serverar andra människor sitt lunchfika med oberörd min och ignorerar varje försök till kontakt från kunden och gör allt för att denna inte ska känna sig som en gäst? Stress, javisst. Men vad är det vi har gjort i grunden med barnen, som nu är unga vuxna? Det handlar inte bara om stress. Det handlar om att se utanför sig själv och att vara stolta över det man utför. Var försvann det någonstans?

Av Tant Tagg - 16 mars 2007 13:19

En vanlig dag på folkhögskola. Försov mig. Hittade ingen väckarklocka med batteri. Jag hade glömt laddaren till mobilen hemma. Jag vågade inte ha telefonen på hela natten och använda larmfunktionen. Så iförd morgonrock pratade jag bort en stund med städaren Abdalla när jag så småningom vaknade. Jag lyckades få ur honom mer än dottern hade fått ur honom på två år på skolan. Det är väl inte så konstigt. Kränkande för en vuxen man från Beirut som varit biograftekniker, att gå runt och städa hos svenska halvuxna ungdommar som strör sina ägodelar kring sig. På golvet. På alla ytor. I alla rum. Överallt. Vi pratade om kriget i Libanon som pågår nu. Han är orolig för sina släktingar och ringer varje vecka. Jag beklagade den hårda situationen där och önskade honom att det skulle gå väl med hans släktingar. Sedan pratade vi mellanösternpolitik och jag berättade om mina erfarenheter av Hosny Mubaraks besök i Luxor. Sedan hade jag turen att få se en redovisning av veckans arbete i teaterpedagog-ettorna på förmiddagen. Episkt berättande. Det var trevligt. Hälsade på alla lärare. Hälsade på alla elever. En del är jag ju bekant med sedan förut. Åt lunch i skolans matsal. Kände mig som hemma som en gammal folkhögskoleelev gör.Efter en dag på sta´n, där jag förståss också babblade för mycket med män från mellanöstern på Orient Livs, men nu om matlagning, åkte vi hem till folkögskolan och åt meze och tittade på "Masjävlar" Själv somnade jag framför TV:n.

Av Tant Tagg - 15 mars 2007 11:22

En händelserik dag. Först spillde jag Blåbärs-Proviva shot på min chockrosa och rödrandiga tröja, när klockan var 06.00, för att plasten satt ovanligt hårt fast på förpackningen, så innehållet skvimpade ut. Det har aldrig hänt förut. Jag dricker probiotika fortfarande på grund av sviterna av giardiainfektionen. Nu var det så att jag verkligen ville ha denna rosa tröja idag. Jag kände att jag behövde ha den färgen just denna dag. Någon försenade, eftersom jag var tvungen att känna efter vad jag skulle ha för tröja på mig, kom vi till sist i väg till båten. Efter drygt två mil stötte vi på en flock lamm (i Världens ände heter det lamm inte får) löst springaden på stora vägen. Maken svängde in på gården och väckte en bondfru och sa att deras lamm var lösa. När vi körde ut från gården kom flocken springade mot oss. De hade hört bondfruns trötta röst. Lammen var hungriga. Resan gick utan anmärkningar. Jag sov. När jag åt lunch i Stickhom upptäckte jag att jag tappat en plomb. Alltså helt oförmärkt. När jag tappat plomben vet jag inte. Vart den tagit vägen vet jag inte heller. Antagligen finns den i magen. Det var helt enkelt en överraskning att den var borta. Jag såg skorna jag skulle passa på att leta efter fara sin kos och bli till en tandläkarräkning i stället. Sedan köpte jag en skär schal istället för en tröjan med blåbär, som kompensation. Så satte jag mig så småningom på tåget till Oslo. I Katrineholm bytte jag till lokaltåg till Norrköping. Eftersom jag är tämligen lomhörd efter 27 år i vårdaryrket, hör jag aldrig vad de säger när det gäller information om spår och anknytiningar, som ropas upp i smaband med byten, så jag frågade konduktören ute på perongen. "Spår ett", sa hon. Nere i tunneln under så gick kroppen åt ett annat håll. Mot spår fem. Då insåg jag att jag gick åt fel håll och vände och gick till spår ett. Där kom ett X200 mot Stockholm och sedan blev det tomt på perongen. Det var två minuter kvar tills tåget mot Norrköping skulle gå. Så såg jag ett tåg som såg ut som ett lokalåg samt enågra typiska SJ-anställda och så skrek jag tvärs över alla spå "Är det där lokaltåget till Norrköping?". "Nej, men det kommer strax här på spår 5". Jag hann med en sekunds marginal. Under tiden tiden jag sprang i gången mot spår fem ringde dottern helt hysteriskt på mobiltelefonen. Kastade mig handlöst in på tåget och konduktören där sa att lokaltåget till Norrköping alltid går från spår 5.Men det slutade bra. Sushi med dottern på en riktigt bra sushibar, hos några japansla män som bara grymtade och inte röjde en min, när jag berömde deras god sushi. Sedan filmen "Den nya människan" på Filmstaden.

Presentation

Omröstning

Vad ska Tant Taggs blogg handla om i framtiden?
 Trädgårdsarbete
 Gnäll
 Kommunalpolitik
 Matlagning
 Sören Katt
 Orättvisor i världen
 Dagbok
 Feminism
 Litteratur
 Precis som förut
 Sjukdom och elände
 Kritisk granskning av den för tillfället sittande regeringen
 Fotografering
 Andlighet
 Ovärldsanalys
 Dikter och poesi

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Mars 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards