Jag sorterade foton idag. Gamla och rätt nya familjefoton från både min och R:s släkt. Tog vara på alla gamla, vackra och en del antika ramar, slängde de trasiga, antecknade på baksidan vem som fotografierna föreställde, när de hade fötts och när de hade dött. Intressant; min morfar föddes 1/6 och dog den 6/1. Min farfar dog på mina svärföräldrars bröllopsdag 24/6. Konstiga sammanträffanden.När M var baby lät vi fotografera henne hos en porträttfotograf. Det var kanske den siste riktige porträttfotografen. Jag menar en som använder en kamera med 6 x 6 format på filmen, kopierar själv på ett papper med en underbar varm ton och med en grängad pappersyta, som kan få en att rysa av välbehag, samt signerar sina foton. Fotot på vår 4 månaders baby är ett makalöst hantverk och en njutning att skåda. Fotografens skicklighet är inte bara hantverksmässigt utan också talangfullt och konstnärligt, när det gäller att få vår underbara baby att bli just så underbar på fotografiet, som hon var i verkligheten. På den tiden hade R och jag inte råd att beställa förstoringar mer än till mor- och farföräldrarna. Min svärmor A lämnade efter sig ett sådant foto av M när hon dog. Nu satte jag in det fotografiet i en silverfärgad ram från 40-talet, som min mamma och pappas bröllopsfoto hade suttit i. När jag var barn älskade jag ramen, den var så stilig. Jag ställde fotografiet på byrån i sovrummet.I dag har jag köpt ett digitalt kamerahus. T.o.m jag har fallit till föga och övergivit de antika järnkamerorna. Min samling gamla kameror börjar bli allt mer svåra att fotografera med. Var får man tag i film av den sort som jag vill använda? Dia? Omöjligt nästan. Batterier? Icke-experterna på Expert säger att sådana batterier finns inte längre. Svindyrt att framkalla. Omständigt att skanna in bilderna i datorn. Det känns ungefär som när man framhärdade med sina gamla vinylplattor när cd-skivorna kom. Nu är den analoga eran helt över även för mig.